På SMHI ögnar meteorologen satellitbilden från 05:05, den ser ut som ett lapptäcke: tjocka sjok av moln är utspridda lite hursomhelst över landet. Vissa av molnsjoken rör på sig, andra verkar orörliga. Hen suckar och inser att det kommer vara en sådan dag – en dag då det är väldigt svårbedömt var molnen kommer lätta och inte.

Bildningen av dimma är nämligen känslig för små skillnader i luftfuktighet och temperatur, och därför räcker det med små fel i vädermodellernas beräkningar för att prognoserna ska slå fel. Det här är ett typiskt väderläge om hösten, den årstid då dimma är som vanligast och solen snabbt tappar kraft.

Men vad säger då meteorologen, när det är svårbedömt om molnen dröjer sig kvar över dagen eller löses upp?

”Klart till oklart väder,” skämtar kollegan på andra sidan skärmen. ”Jag tror jag kör på varierande molnighet, eller vad tror du?”

”Jo, det gör nog jag med.”

Varierande eller växlande?

Väderspråket, liksom andra språk, är levande och förändras över tid. "Varierande molnighet" är ett relativt ungt uttryck och, till skillnad från äldre mer anrika termer i väderspråket, saknar det en strikt definition. Exempelvis den snarlika gamla godingen ”växlande molnighet”.

Men om du frågar meteorologen vad skillnaden mellan dessa egentligen är, stöter du nog på patrull: ”Det är minsann två helt olika vädertyper!”

Växlande molnighet är ett klassiskt uttryck som bara används om våren och sommaren. Dessa väderlägen karaktäriseras av:

• Stackmoln, det vill säga de blomkålsliknande molnen med platta bottnar och troligen det första moln du ritar om du blir ombedd att rita ett moln.
• Snabba skiftningar, molnen täcker hela himlen och det känns lite som att någon stänger av och på solen.
• Någon eftermiddagsskur kan det också bli, men inte för utbrett.
• I de gamla handledningarna noteras att molnmängden varierar mellan 0 och 7 åttondelar, det vill säga andelen av himlen som täcks varierar mellan inga moln (0) och nästan helt täckt (7). I dagsläget används dock uttrycket sällan då molnmängden är så hög som 7 åttondelar.

Varierande molnighet, i kontrast, används främst om vintern. Som sagt finns ingen molnmängd definierad, men det används ändå och om man ber meteorologerna definiera det blir svaret något i stil med:

• Molnmängden varierar osystematiskt i både tid och rum.
• Bör vara flera olika molnslag (oftast de medelhöga eller höga molnslagen).
• Långsammare skiftningar än "växlande molnighet".

I praktiken används "varierande molnighet" i flera olika väderlägen. Som beskrivet med lapptäcket i inledningen, kan det användas då graden av molnighet varierar över landet men det är osäkert hur den kommer utvecklas under dagen. I andra fall innebär det att det på en och samma plats kan gå från klart väder till mulet inom loppet av en dag. Ännu en variant är då molnmängden nästan konstant är 8 åttondelar, men molnens tjocklek varierar och tidvis är tunna nog för solen att nå igenom. En dag med "varierande molnighet" skulle det exempelvis kunna se ut så här på himlen:

Vad sa man då förr vintertid, istället för varierande molnighet?

Förr använde man troligen uttrycken "klart till halvklart", "halvklart/omkring halvklart" eller "halvklart till mulet" för att beskriva de ovan nämnda väderlägena. Även om vissa fortfarande använder dessa uttryck (jag däribland) anser andra att de är svårtydda och ålderdomliga, men dessa uttryck har tydligt definierade gränser i åttondelar!

Klart till halvklart 1-4 åttondelar, kan även användas vid 1-8 åttondelar av slöjmoln eller fjädermoln

Halvklart eller omkring halvklart 3-5 åttondelar, kan även användas vid 4-8 åttondelar av slöjmoln eller fjädermoln

Halvklart till mulet 3-8 åttondelar.

Väder, och kanske särskilt molnen, tar ju dock inte hänsyn till åttondelar och exakta definitioner – det här är helt enkelt en grundförutsättning i vårt arbete. Ibland är det därför tacksamt med uttryck som har rum för variation.

Läs mer om väderspråk i Kunskapsbanken.