Havsvärmebölja en vecka i juli
Tio graders ökning på elva dagar, nästan en grad per dygn. Så mycket steg ytvattentemperaturen vid havsbojen Finngrundet i södra Bottenhavet den 13–24 juli 2025. Vid SMHIs havsbojar i Östersjön, Huvudskär ost och Knolls grund var ökningen inte lika stor, men 7,5 grader under samma tid är också en hel del.
Kvällshimmel vid Väderöarna, Tanum, Sverige
Den snabba uppvärmningen känns ändå inte som det som tydligast karaktäriserar årets julimånad, och ännu mindre sommaren som helhet. Snarare har ytvattentemperaturen hållit sig på, eller till och med under, det klimatologiska medelvärdet under större delen av den varma årstiden. Med undantag just för mitten av juli, då temperaturen stack upp lite grann men rätt så fort vek nedåt igen.
Kylig start på sommaren gav kort marin värmebölja
Vädermässigt var årets maj och juni kallare än normalt på Gotska Sandön. Vi får gå tio år tillbaka för att finna en kyligare inledning av sommaren vid den avlägsna ön mitt i norra Östersjön. Den 16 juli började dock en sammanhängande högtrycksperiod med varmt och stilla väder som för Östersjöns del skulle räcka fram till den 29 juli, då lågtrycket Karl-Heinz drog in från sydost med blåst och kyligare väderlek. Och när sommaren i juli ersattes av tidig höst under augusti var det också slut med uppvärmningen av Östersjön.
Den blå linjen visar dygnsmedelvärdet av ytvattentemperaturen från den 1 maj till den 14 september 2025 vid Finngrundet i södra Bottenhavet. De streckade linjerna anger ett 30-årigt historiskt medelvärde samt gränsen för de fyra kategorierna av marin värmebölja, 1, måttlig; 2, kraftig; 3, allvarlig; 4, extrem.
Det var alltså under andra halvan av juli som en marin värmebölja registrerades vid Finngrundet och Huvudskär ost, och den varade sju respektive fem dagar på de båda platserna. Vid Knolls grund var perioden alltför kort, bara tre dagar, och därför blev det ingen marin värmebölja där. Efter den kyliga inledningen av sommaren startade uppvärmningen i mitten av juli från en temperatur under det klimatologiska medelvärdet. Så även om uppvärmningen varit stor så blev slutresultatet inte så anmärkningsvärt högt.
På västkusten var mönstret likadant, med marin värmebölja under andra halvan av juli. De två närliggande mätplatserna Väderöarna och Brofjorden registrerade den 18–26 juli en marin värmebölja med nio dagars varaktighet. Vid Brofjorden har den varma inledningen av hösten lett till att den mätplatsen sedan den 6 september har en pågående värmebölja, även om temperaturen i absoluta tal inte är lika hög som under värmeböljan i juli.
Den blå linjen visar dygnsmedelvärdet av ytvattentemperaturen från den 1 maj till den 14 september vid Väderöarna på Bohuskusten. De streckade linjerna anger ett 30-årigt historiskt medelvärde samt gränsen för de fyra kategorierna av marin värmebölja, 1, måttlig; 2, kraftig; 3, allvarlig; 4, extrem.
Marina värmeböljor i haven runt Sverige
SMHI mäter ytvattentemperaturen till havs på fem platser i svenska vatten. Bojen vid Finngrundet ligger i södra Bottenhavet, bojen Huvudskär ost är belägen centralt i norra Östersjön medan bojen Knolls grund ligger mitt emellan Öland och Gotland. Så finns det två bojar utanför Bohuskusten, vid Brofjorden och Väderöarna.
Under perioden maj-oktober för åren 2020–2024 har de tre havsbojarna i Östersjön och Bottenhavet registrerat mellan 16 och 46 dagar med marin värmebölja per år och mätplats. För att räknas som en marin värmebölja ska temperaturen i ytvattnet vara varmare än 90 % av alla tidigare mätvärden samma dag på året, och alltså tillhöra de varmaste tio procenten för den platsen och tiden. Den höga temperaturen måste också hålla i sig under minst fem dygn.
Så påverkas havsmiljön av marina värmeböljor
En marin värmebölja kan inträffa vilken tid som helst på året, men de största effekterna på ekosystemen sker generellt vid de högsta temperaturerna under sommarhalvåret. En anledning till detta är att gränsen för hur hög temperatur olika organismer i havet kan klara av kan överskridas. SMHIs klimatindikator för värmeböljor i havet använder sig av perioden maj–oktober, dels på grund av att några mätplattformar tas upp vintertid, dels för att fokusera på marina värmeböljor under den varma delen av året.
Svenska hav är extra utsatta för ökande temperaturer. Ytvattnet i Östersjön har värmts upp ungefär tre gånger snabbare än det globala medelvärdet sedan 1980. En bidragande orsak är att det är ett grunt innanhav med begränsat vattenutbyte med världshavet. Den permanenta skiktningen som uppstår på grund av överskott av sötvatten från land försvårar dessutom omblandningen mellan yt- och djupvatten.
Klimatuppvärmningen är grundorsaken till att marina värmeböljor blir vanligare. Men utlösande faktorer för att de ska inträffa sker över kortare tidsskalor. Sommartid uppstår värmeböljor i Östersjön ofta när högtryckssystem dominerar över Skandinavien. Ett sådant stabilt vädermönster gör att ytvattnet kan värmas upp utan att svalare djupvatten blandas in. Detta är särskilt problematisk i grunt vatten, där marina värmeböljor kan leda till syrebrist vilket påverkar det marina livet negativt.
