Medan läget var illa i Sverige var det ännu värre i Finland. Där dog folk som flugor och man har uppskattat att omkring 8% av den finska befolkningen dog under 1867-1868. Medeltemperaturen i Helsingfors maj 1867 var ynkliga +1,8° vilket är minst 6 grader under dagens normalvärden. I Sverige blev konsekvenserna inte fullt lika allvarliga men säkerligen fick flera tusen människor sätta livet till under detta oår. Någon säker siffra på detta finns dock inte.

Efter den extremt kyliga majmånaden blev det meteorologisk sommar i stora delar av Sverige först kring sommarsolståndet. Då blev det delvis faktiskt rekordvarmt. Om vi vågar tro på tiondelarna när det gäller så här gamla värden så är faktiskt Piteås "all-time high" för juni 32,1° från midsommardagen den 24 juni 1867, vilket kan jämföras med 32,0° i juni 1953 (före 1953 inföll midsommardagen alltid den 24 juni oavsett veckodag. Före 1925 hette den dessutom bara Johannes döparens dag).

Mycket kort odlingssäsong

Odlingssäsongen blev dock kort, på sina håll mycket kort då den första frosten slog till i Norrland den 18 juli i exempelvis i södra Lappland. I början av september kom den så kallade ”Halshuggarnatten” med svår frost över stora delar av Norrland då stora delar av skörden förstördes. Det var inte bara människorna som svalt, även hästar och kor skall enligt berättelser bara ha varit skinn och ben. Det finns faktiskt uppgifter om att folk i ren och skär desperation försökte äta upp sina skor trots tjärsmaken, något som även tas upp i Häger och Villius dokumentär "Ett satans år Länk till annan webbplats." som finns tillgänglig i SVTs Öppet arkiv.