Nyckelbudskapen i femte utvärderingsrapporten från FNs internationella klimatpanel (IPCC 5AR, WGI, Key Findings)

1. Observerade förändringar i klimatsystemet

Uppvärmningen av klimatsystemet är otvetydig och många av de observerade förändringarna sedan 1950-talet har inte förekommit under de senaste tiotals- till tusentals åren. Atmosfären och världshaven har blivit varmare, mängden snö- och is har minskat, havsnivåerna har stigit och halten av växthusgaser har ökat.

Atmosfären

Vart och ett av de tre senaste årtiondena har varit varmare än samtliga tidigare årtionden sedan 1850. På norra halvklotet har perioden 1983-2012 sannolikt varit den varmaste 30-årsperioden under de senaste 1400 åren.

Haven

Den ökade energin som lagrats i klimatsystemet är dominerande orsak till uppvärmningen av världshaven, mer än 90 procent av denna energi har ackumulerats mellan 1971 och 2010. Det är praktiskt taget säkert att de översta 0-700 meterna blivit varmare mellan 1971 och 2010, och sannolikt att de blivit varmare mellan 1870 och 1971.

Kryosfären

Under de senaste två årtiondena har istäcket på Grönland och Antarktis minskat, glaciärer fortsätter att krympa över nästan hela världen, och Arktis havsis och norra halvklotets vårsnötäcke har fortsatt att minska i omfattning.

Havsnivån

Den genomsnittliga havsnivån har sedan mitten av 1800-talet stigit fortare än under de två senaste årtusendena (mycket troligt). Under perioden 1901-2010 har den globala, genomsnittliga havsnivån stigit med 0,19 (0,17 till 0,21) meter.

Kol och andra biogeokemiska halter

Den atmosfäriska koncentrationen av koldioxid (CO2), metan och dikväveoxid (lustgas) i atmosfären har ökat till nivåer som inte förekommit under åtminstone de senaste 800 000 åren. Koldioxidhalten har ökat med 40 procent sedan förindustriell tid, främst genom utsläpp från fossila bränslen och i andra hand på grund av markanvändningen. Haven har tagit upp ungefär 30 procent av människans utsläpp av koldioxid med havsförsurning som följd.

2. Drivkrafter bakom klimatets förändring

Den totala strålningspåverkan är positiv och har lett till att energi tas upp i klimatsystemet. Det största bidraget till den totala strålningsdrivningen orsakas av den ökade halten av koldioxid i atmosfären sedan 1750.

3. Kunskapen om klimatsystemet och dess förändringar senaste åren

Människans påverkan på klimatsystemet är tydlig. Påverkan är uppenbar utifrån stigande halter av växthusgaser i atmosfären, positiv strålningsdrivning, observerad uppvärmning samt via förståelsen av klimatsystemet.

Utvärdering av klimatmodeller

Klimatmodellerna har förbättrats sedan AR4. Modellerna återskapar observerade storskaliga temperaturmönster och trender över flera årtionden, inklusive den snabbare uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet samt den nedkylning som följer direkt efter stora vulkanutbrott (högst troligt).

Kvantifiering av klimatsystemens respons

Observations- och modellstudier över temperaturförändringar, återkopplingar i klimatet samt förändringar i jordens energibudget ger tillsammans stöd för att storleken på den globala uppvärmningen är ett svar på tidigare och framtida strålningsdrivning.

Klimatförändringens upptäckt och orsaker

Mänsklig påverkan har visat sig ligga bakom uppvärmningen av atmosfären och haven, förändringar i vattnets globala kretslopp, minskningen av snö och is, globalt höjda genomsnittliga havsnivåer och förändringar i vissa klimatextremer. Bevisen för människans påverkan på klimatsystemet har stärkts sedan AR4.
Det är ytterst sannolikt att mänsklig påverkan är den främsta orsaken till den observerade uppvärmningen sedan mitten av 1900-talet.

4. Framtida klimatförändring på global och regional nivå

Fortsatta utsläpp av växthusgaser kommer att orsaka fortsatt uppvärmning och förändringar i alla delar av klimatsystemet. För att begränsa klimatförändringen krävs omfattande och ihållande minskningar av koldioxidutsläpp.

Temperaturen

Den globala medeltemperaturen kommer sannolikt att överstiga 1,5 °C jämfört med förindustriella nivåer för samtliga klimatscenarier (RCP) med undantag för RCP2,6. Den kommer sannolikt att överstiga 2°C för RCP6,0 och RCP8,5, och mer sannolikt än inte, överstiga 2°C för RCP4,5. Samtliga RCP-scenarier utom RCP2,6 visar på fortsatt uppvärmning bortom år 2100.
Den globala uppvärmningen kommer att fortsatt uppvisa variationer mellan år och årtionden och kommer inte att vara lika i alla regioner.

Vattnets kretslopp

Förändringar i vattnets globala kretslopp som svar på uppvärmningen under 2000-talet kommer inte vara likartad. Kontrasten i nederbörd mellan blöta och torra regioner och mellan blöta och torra årstider kommer att öka, även om det kan förekomma regionala undantag.

Haven

Världshaven kommer att bli varmare under 2000-talet. Värme kommer att överföras från ytan till djuphavet och påverka havens cirkulation.

Kryosfären

Det är mycket sannolikt att Arktis havsis fortsatt kommer att krympa och bli tunnare samt att det norra halvklotets vårsnötäcke kommer att minska under 2000-talet allteftersom den globala temperaturen ökar. Glaciärernas volym väntas minska ytterligare.

Havsnivån

Den genomsnittliga havytesnivån kommer att fortsätta stiga under 2000-talet.
Samtliga klimatscenarier (RCP) anger att den takt som observerats för havsytans stigning under 1971-2010, mycket sannolikt kommer att överskridas.
Detta till följd av ökad uppvärmning av världshaven och ökad förlust av massa i glaciärer och stora landisar.

Kol och andra biokemiska halter

Klimatförändringen kommer att påverka processer i kolets kretslopp på ett sätt som kommer påskynda ökningen av koldioxid i atmosfären. Ytterligare upptag av kol i haven kommer att öka havsförsurningen.

Klimatets stabilisering

De kumulativa koldioxidutsläppen avgör till stor del ökningen i den globala medeltemperaturen fram till slutet av 2000-talet och bortom. De flesta aspekter av klimatförändringen kommer att vara bestående under många århundraden även om koldioxidutsläppen upphör. Detta innebär ett omfattande åtagande över flera århundraden skapat av tidigare, nuvarande och framtida koldioxidutsläpp.