SLCP internationellt
Klimatfrågor och luftföroreningar behandlas i ett stort antal internationella organ. Övergripande organ är UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change) för det globala klimatarbetet och CLRTAP (Convention on Long-range Transboundary Air Pollution) för reglering av luftföroreningar i ECE-regionen (Europa samt USA och Canada). Utsläpp från flyg och sjöfart hanteras primärt inom ICAO (International Civil Aviation Organization) och IMO (International Maritime Organization).Internationella konventioner
Förhandlingarna inom UNFCCC är i dagsläget helt inriktade på att komma fram till ett nytt avtal efter 2012 för de gaser som ingår i Kyotoprotokollet d.v.s koldioxid, metan, lustgas, och fluorerade gaser. I dagsläget finns inget utrymme för att införa ytterligare klimatpåverkande ämnen inom denna ram. Däremot finns ett förslag till ett flerårigt arbete med att kartlägga och redovisa forskning om SLCP. Montrealprotokollet har en viss roll genom diskussionerna med UNFCCC om hur HFCer ska hanteras i framtiden.
Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar, CLRTAP, trädde i kraft 1979. Göteborgsprotokollet (1999) för att minska påverkan av försurning, eutrofiering och marknära ozon var ett genombrott i att tillämpa en miljömålsbaserad ansats. Den pågående revideringen av Göteborgsprotokollet inkluderar PM2.5. Ett förslag på hur sot kan inkluderas i ett framtida Göteborgsprotokoll finns framtaget. Ett reviderat protokoll beräknas antas i december 2011.
EU
Inom EU är SLCP av intresse såväl vad gäller betydelsen för klimatförändringar som för hälsa och ekosystem. Det gäller t.ex. i samband med revideringen av Direktivet om nationella utsläppstak (NEC-direktivet), luftkvalitetsdirektivet, sektorslagstiftningen, de tematiska strategierna och i ett eventuellt nytt 7:e miljöhandlingsprogram.
UNEP
UNEP (United Nations Environment Programme) är ett FN organ som samordnar FN:s miljöarbete och bistår med hjälp till utvecklingsländer genom att genomföra miljömässigt förnuftig politik. UNEP tillsammans med ett antal länder (Sverige inkluderat) var med och initierade CCAC, som bildades i februari 2012 och strävar efter att minska utsläppen av SLCP.
CCAC
Efter att ha insett att minskning av utsläpp från SLCP förbättrar levnadsstandaren för människor och ger i det korta loppet färre klimatförändringar, har Bangladesh, Ghana, Kanada, Mexiko, Sverige och USA tillsammans med UNEP gått ihop och bildat CCAC (Climate and Clean Air Coalition). Detta samarbete har som mål att öka uppmärksamheten gällande SLCP och förbättra människans hälsa och den vetenskapliga förståelsen för SLCPs effekter.
Arktiska rådet
Inom Arktiska Rådet sker arbete med SLCP inom såväl Artic Monitoring and Assessment Programme (AMAP) och Arctic Contaminants Action Program (ACAP). Vid Utrikesministermötet 2009 tillsattes en särskild Task Force med mandat att snarast ta fram förslag till åtgärder för att minska utsläppen av SLCPs, som påverkar Arktis, med en initial tyngdpunkt på sot. Denna ska avrapportera till nästkommande ministermöte i Nuuk 2011.
IPCC
IPCC (Intergovernmental Panel on Climate Change) är det ledande organet för utvärdering av klimatförändringar. Det etablerades 1988 av UNEP och WHO (World Meteorological Organization) för att ge en klar vetenskaplig bild på det aktuella kunskapsläget för klimatförändringar och dess potentiella miljömässiga och socio-ekonomiska effekter, inklusive SLCP.
GAP Forum
Sverige har under många år drivit och finansierat uppbyggnaden av ett strukturerat luftvårdsarbete i Asien och Afrika med CLRTAP som modell bl a genom Global Atmospheric Pollution Forum (GAP). Under 2008 arbetade GAP Forum med ett projekt kallat ”Air Pollution and Climate Change: developing a framework for integrating co-benefit strategies” med möjliga tillämpningar i flera u-landsdominerade regioner. I projektet ingick en internationell konferens i Stockholm i september 2008 som finansierades av Sida och i samarbete med CLRTAP, UNEP, UNFCCC, IPCC och WMO. SEI fungerar som sekretariat åt GAP Forum. Det praktiska arbetet är ännu i sin linda men börjar ta form. Länderna har nu börjat resonera kring regionala bindande luftvårdsavtal. FN:s miljöprogram, UNEP har haft en sammanhållande och drivande roll i detta arbete. UNEP, har förutom att hålla samman arbetet med att utveckla regionala luftvårdsavtal också tagit initiativ till att skapa en kunskapsbas för fortsatt arbete med sot och andra SLCP.
Nordiska ministerrådet
Nordiska Ministerrådet har för närvarande två arbetsgrupper som behandlar klimat- och/eller luftfrågor. Den Nordiska ad hoc gruppen för de internationella klimatförhandlingarna (NOAK) stödjer de internationella klimatförhandlingarna, och år 2009 etablerades en klimat- och luftgrupp (KOL) med fokus på att beskriva samspelet mellan klimat och luft i Norden och i Arktis.
IMO
IMO (International Maritime Organization) är ett FN specialiserat organ med ansvar för säkerheten för sjöfart och förhindra föroreningar från fartyg. Arktiska rådet vill att IMO ska ta fram underlag för åtgärder gällande utsläpp av SLCP i Arktis. Under 2010 lämnade Sverige tillsammans med Norge och USA förslag till IMO om åtgärder för att minska utsläppen av främst sot i Arktis.
ICAO
Precis som IMO är ICAO (International Civil Aviation Organization) ett specialiserat FN organ. De bildades 1944 för att främja en säker och ordnad utveckling av internationellt civil flyg. ICAO har utfärdat standarder och rekommenderade tillämpningar på flygplansmotorer för att minska utsläpp av SLCP, främst kolmonoxid, som är en föregångare till troposfäriskt ozon. ICAOs fokus är till största del att förbättra luftkvaliten i närheten av flygplatser genom att minska bränsleförbrukningen vid start och landning, inklusive så kallade ”gröna inflygningar”.