Nederbörd
När lufttemperaturen ligger kring noll eller under, övergår nederbörden i snö, som lägger sig på marken för att smälta när lufttemperaturen stiger. Snö som faller i nederbördsmätarna under vintern tas dagligen eller två gånger per dag in för smältning och mängden nederbördsvatten uppmäts därefter i mm nederbörd. Varje mm nederbörd som faller på en yta av 1 m² motsvarar 1 l vatten. (Detta innebär att om det faller 700 mm nederbörd per år över en svensk villatomt på 1000 m² blir vattenmängden 700 ton).

När det blåser driver en del nederbörd förbi nederbördsmätaren och dessutom sker det små vätnings- och avdunstningsförluster i mätkärlen. Vid vattenbalansberäkningar för ett område behöver därför de uppmätta nederbördsvärdena korrigeras för dessa förluster. För Målilla har den genomsnittliga korrektionen under året beräknats till 1.16 med något högre värde vid snöfall och något lägre vid regn.

Avrinning
Avrinningen från varje litet landområde bildas av den nederbörd som når marken och som inte magasineras eller avdunstar inom området.

Avdunstning
Avdunstningen består dels av direkt avdunstning – ofta kallad evaporation – från mark, våta växtdelar, vatten, snö och is, dels av växternas transpiration. Ett sammanfattande namn på dessa båda processer är evapotranspiration. Fasomvandlingen från vatten till vattenånga kräver mycket värme, varför avdunstningen i regel följer instrålningens dagliga och årliga gång. Det innebär att avdunstningen är störst på sommaren. Avdunstningen bestäms av den potentiella evapotranspirationen, dvs. den avdunstning som är möjlig om marken är så fuktig att transporten av vattenånga från marken och vegetationen inte begränsas. Under perioder med brist på vatten reduceras evapotranspirationen, vilket medför att den verkliga evapotranspirationen blir lägre än den potentiella.

Avdunstningen för ett område är svår att mäta och beräknas därför ofta. I tabellen nedan redovisas den beräknade potentiella avdunstningen för Kalmar som månadsmedelvärde för perioden 1961-78 och den verkliga månadsmedelavdunstningen för topografiska kartbladet 4GNV (Kalmar) för perioden 1961-1990.

Olika magasinsformer
En del av nederbörden fastnar i trädkronor och i växtlighet på marken. Det kallas interception. Nederbörden kan tillfälligt stanna kvar i bladverket och successivt droppa ner, medan en del avdunstar. I skogsmark går 20-40% av en sommars nederbörd tillbaka till atmosfären genom avdunstning från interceptionsvattnet. Vattnet stannar även upp på marken, och där marken är svårgenomtränglig bildas vattenpussar. På sommaren avdunstar en del nederbörd från marken, medan det under vintern bildas ett snötäcke om det snöar. Regn – och smältvatten filtrerar ner i marken, där en del hålls kvar som markvatten och fångas upp av växtligheten, medan överskottet rinner vidare mot grundvattnet och till vattendrag och sjöar. Markvattenhalten är den fuktighet som finns i den omättade zonen från markytan ner till grundvattnet. Detta magasin är stort – upp till halva årsnederbörden – och har stor betydelse för vattenbalansen och avrinningen.

Vattnets kretslopp
Vattenbalansens termer – nederbörd, avrinning, avdunstning och magasinering av vatten som snö, i mark och i grundvatten samt i sjöar – varierar från dag till dag och från år till år. För en längre tid av ett eller flera år kan i regel magasinstermen försummas.

Uppdaterad 2004-06-29