Corioliseffektens konsekvenser för rörelser i luft och hav
För alla rörelseriktningar avböjer corioliskraften rörelsen i rät vinkel åt höger på norra halvklotet, åt vänster på södra halvklotet. Det gör att den bara kan ändra rörelsens riktning, inte dess hastighet.

Eftersom accelerationen är vinkelrät mot rörelseriktningen, strävar den att driva rörelsen i cirkelbanor, medurs på norra halvklotet (moturs på södra halvklotet). En rörelse från söder böjs av mot höger till en rörelse från väster, som böjs av och blir en rörelse från norr, som snart blir en rörelse från öster, som sedan under fortsatt avböjning återkommer som en rörelse från söder.
Fördjupning
  Läs mer om:
Påverkan på rörelserna i atmosfären och oceanerna
Gaspard Coriolis
Corioliseffekt på jordklotet
Vanliga missförstånd
Corioliseffekter i rymden

Fenomen
  Läs mer om:
Åska
Tromber
Halo
Dimma

Corioliskraften som alltid är riktad vinkelrät mot rörelseriktningen driver ett rörligt föremål in i en cirkelrörelse, medurs på norra halvklotet.

Under de här avböjningarna rör sig föremålet i en cirkelrörelse, i en så kallad tröghetscirkel. På våra breddgrader är radien (i kilometer) av en sådan cirkel ungefär hastigheten (i m/s) gånger 8. Omloppstiden är cirka 14 timmar oberoende av hastigheten. En ishockeypuck som sköts iväg på en (mycket stor) isbana med 2 eller 5 m/s skulle röra sig i cirkelformade banor med 16 respektive 40 kilometers radie.

Två ishockeypuckar som gled iväg med hastigheter 2 respektive 5 m/s utanför Vikbolandet, skulle återvända efter cirka 14 timmar efter att ha rört sig i varsin tröghetscirkel med ungefärliga radier 16 respektive 40 kilometer.

Genom att leda in varje rörligt föremål i en cirkelbana, kommer corioliskraften att söka begränsa varje rörelse i atmosfären och i oceanerna. Detta får till konsekvens att luft får svårt att förflytta sig några avsevärda sträckor och blir "åtsittande" på jordytan som en tät yllemössa på huvudet.
 
Bilden visar den hypotetiska situation då lufthavet satts i rörelse och den enda kraft som påverkar rörelsen är corioliskraften. Cirklarnas storlek motsvarar vindhastigheter på 50-70 m/s. För vindar tio gånger svagare är cirklarna tio gånger mindre.

Det som gör det möjligt för luften att överhuvudtaget röra sig över kontinenterna är förekomsten av starka horisontella tryckkrafter, orsakade av den olikartade uppvärmningen på olika delar av jorden, främst mellan låga och högra breddgrader.

Vädrets växlingar och atmosfärens komplicerade cirkulationsmönster är därför ett resultat av en tvekamp mellan å ena sidan de krafter som strävar till att utjämna skillnaden i uppvärmningen, å andra sidan jordens rotation som försvårar denna utjämning genom att söka driva tillbaka luften varifrån den kom. Denna tvekamp resulterar i en mängd atmosfäriska fenomen. Se atmosfärens rörelsemönster. 		 
Uppdaterad 2002-09-04