Indata till luftkvalitetsmodeller

Olika modeller behöver olika typer av indata. Nedan diskuteras olika kategorier av indata som användaren av en modell kan behöva ha tillgång till.

Oavsett vilka indata som används behöver de ha god kvalitet och representativitet för att ett bra resultat ska erhållas.

Emissionsindata

För att kunna beräkna föroreningshalter i luft måste man känna till emissionerna i området som ska undersökas. Emissionsdata tas fram genom två huvudsakliga metoder, ”top down” och ”bottom up”. I top down-metoden utgår man från data på en högre geografisk nivå, t.ex. nationella data. Dessa data bryts därefter ner i mindre beståndsdelar baserade på statistik för det aktuella området . I bottom-up-metoden utgår man från individuella källor och summerar utifrån dessa källor de totala emissionerna.

Emissionerna i ett område sammanställs i en emissionsdatabas (edb). I en emissionsdatabas separeras olika typer av källor i punkt-, linje-, area- och diffusa källor. Emissioner kan även fördelas i ett rutnät, ett s.k. raster. Punktkällor är en enskild emissionskälla, t.ex. en industri. Linjekällor utgörs av trafik och en areakälla består av flera enskilda källor samlade inom ett mindre område. Exempel på areakällor kan vara utsläppen från ett industriområde.

I Sverige tas varje år nationella emissioner fram av SMED på uppdrag av Naturvårdsverket. Dessa emissioner fördelas i ett raster med rutstorleken 1×1 km och kan användas för lokala eller regionala spridningsberäkningar. Emissionerna kan kompletteras med mer detaljerad information för det aktuella området så länge man är noggrann med att inte dubbelräkna emissioner.

Meteorologiska indata

Vid spridningsmodelleringar beräknas halterna i luften och hur de fördelas över ett område. För att kunna räkna på fördelning och transport av föroreningar över ett område behövs meteorologiska data. Den viktigaste meteorologiska faktorn är vinden som avgör utspädningshastighet och transportriktning av en emission.

De bästa meteorologiska data att utnyttja vid spridningsmodelleringar är data från mastmätningar. Master tio meter eller högre med vindmätningar på flera nivåer samt temperaturskillnader mellan minst två nivåer är att föredra men även mindre master kan användas. Om mastdata inte finns tillgängliga kan data från rutinmeterologiska observationsstationer användas. Dessa data kan dock behövas räknas om till den aktuella platsen. För att underlätta detta kan istället så kallade mesandata från SMHI användas. Mesandata är omräknade/griddade data baserade på mätdata från både master och observationsstationer.

Vid modelleringar på regional skala måste den meteorologiska datamängden innehålla information om regionalskaliga förändringar som t.ex. frontpassager.

Bakgrundshalter

Bakgrundshalten av en förorening är den halt som alla andra källor bidrar med än de som direkt modellerats. Bakgrundshalt är således ett relativt begrepp som betyder olika saker beroende på vad som undersöks. Om luftföroreningshalterna i ett gaturum undersöks är det halten ovanför taknivån som är bakgrundshalten. Vid beräkningar av halterna i en stad är det halterna utanför staden som är bakgrundshalten.

Om bakgrundshalterna är mycket mindre än halterna som modelleras kan förenklingar göras. Om de däremot är betydande behöver de beskrivas och inkluderas i modelleringarna.

Fysiografiska indata

Fysiografin för ett område, d.v.s. markens topografi och användning, påverkar hur luftföroreningar transporteras och deponeras. Fysiografiska data kan erhållas från Lantmäteriet. Fysiografiska data kan även vara av mer lokal karaktär, t.ex. hushöjder runt en gata. Detta är viktigt att inkludera när man undersöker föroreningshalter i gaturum eller i övrigt på bebyggda platser.