Sammanfattning
Målet med denna rapport är att sammanställa och presentera tillgängliga data med algtoxiner i blåmusslor från svenska västkusten. Risken att bli förgiftad av algtoxiner via musslor hänger samman med förekomst och sammansättning av toxiska alger i det vatten där musslorna växer. Diarréframkallande ämnen (diarrheic shellfish toxins), t.ex. okadasyra (OA) och dinophysistoxin-1 (DTX-1) har förkommit regelbundet i blåmusslor (Mytilus edulis) längs svenska västkusten (Skagerack) de senaste tjugofyra åren. Ett gränsvärde på 160 µg.kg-1 musselkött är fastställt av livmedelsverket. Toxinförekomsten i regionen associeras till förekomsten av Dinophysis acuminata och D. acuta. "Normalt" är det en säsongsvariation av DST i musslor med låga koncentrationer från mars till augusti (<160 µg.kg-1 musselkött) och höga från oktober till december (>160 µg.kg-1 musselkött). Toppar över gränsvärdet för konsumtion har vissa år förekommit från slutet av juni till slutet av juli. En snabb ökning i toxinhalt respektive långsam minskning är också ett vanligt förekommande fenomen, speciellt under höst-vinter. Tidsmässiga och regionala skillnader är stora. Det är också en stor skillnad i toxinhalt mellan åren. 1994 uppmättes den högsta toxinhalten till nästan 5000 µg DST.kg-1 musselkött. Under 1997 var halterna låga under hela säsongen, endast vid tre tillfällen var halterna över gränsvärdet. Från hösten 1989 till våren 1990 och från tidig höst 2000 till tidig vår 2001 uppmättes höga halter (ca 200 to 2000 µg DTX.kg-1 musselkött) under 26 veckor i en följd. I Koljöfjorden var det låga halter av toxiner fram till år 1998, trots förekomst av potentiellt DST producerande alger i området. I dag har musslor som växer och skördas i detta område ungefär samma nivåer av toxin som från andra områden. Mätningar av andra algtoxiner än DST är fåtaliga och tas inte upp i rapporten.