Sammanfattning
Regeringen gav 2014 SMHI i uppdrag att följa upp och analysera det arbete med klimatanpassning som skett sedan Klimat- och sårbarhetsutredningen 2007. Inom uppdraget har bedömningar gjorts av återstående behov av åtgärder, och förslag lämnas på fortsatt arbete med klimatanpassning.
Klimatförändringarna medför att Sverige blir både varmare och blötare. Risken för extremväder ökar med tillhörande problem för viktiga samhällsfunktioner. Kommunerna och andra lokala aktörer är de som står för huvuddelen av genomförandet av konkreta åtgärder och praktisk implementering av klimatanpassningsarbetet i Sverige. För att klimatanpassning ska kunna genomföras på lokal och regional nivå krävs dock nationellt stöd.
Det behövs en nationell färdplan för att de samhällsekonomiska kostnaderna ska hållas så låga som möjligt. Viktiga delar i en sådan färdplan är anpassning av regelverk och att tydliggöra roller och ansvar samt strategier och mål. Det är nödvändigt att snabbt klarlägga hur kostnader fördelas mellan olika aktörer, och hur det säkerställs att resurser finns tillgängliga till prioriterade åtgärder.
Klimatanpassning är inte enbart en lokal och nationell fråga. Sverige bör som aktiv medlem i EU driva klimatanpassningsfrågan framåt. Dessutom bör svensk klimatanpassningspolitik ta hänsyn till att Sverige även påverkas indirekt av klimatförändringar som sker i andra länder.
Behov av såväl forsknings- som utvecklingsinsatser har identifierats, liksom långtidsövervakning av klimatförändringar och dess effekter. Att tillgängliggöra kunskap, beslutsstöd, prognos- och varningssystem är en av nycklarna till verkningsfullt arbete. I rapporten konstateras också att näringslivet och försäkringsbranschen har viktiga roller att spela i klimatanpassningsarbetet när frågor kring risker, investeringsbeslut och nya affärsmöjligheter kommer att stå i fokus.