Sammanfattning
Under expeditionen, som ingår i det svenska pelagiala övervakningsprogrammet, besöktes Skagerrak, Kattegatt, Öresund och Egentliga Östersjön.
Uppvärmning av ytvattnet i alla havsbassänger fortsatte i april. Mest ökade temperaturen i Kattegatt med 2℃ sedan besöket i mars. I Skagerrak och Kattegatt var salthalterna i ytvattnet över det normala vid stationerna närmast kusten. I stora delar av Egentliga Östersjön noterades också högre salthalter än normalt.
Generellt hade de lösta näringsämnena minskat sedan marsexpeditionen. Halterna av löst oorganiskt kväve i ytvattnet hade minskat och var i princip förbrukade vid samtliga stationer förutom stationerna nära kusten i Skagerrak. Fosfathalterna var normala i Egentliga Östersjön och Kattegatt men precis som för det lösta oorganiska kvävet påträffades högre halter än normalt närmast kusten i Skagerrak. Silikathalterna i ytvattnet var fortsatt högre än normalt i stora delar av Egentliga Östersjön samt vid några stationer i centrala Skagerrak.
I Egentliga Östersjön var det tydligt vid vilka stationer vårblomningen hade passerat och där den fortsatt pågick, då det vid dessa var lägre koncentration av näringsämnen i ytvattnet jämfört med nivåerna under föregående expedition. I Arkona och Bornholmsbassängen visade klorofyllfluorometern på CTDn relativt låg planktonaktivitet i ytlagret ner till haloklinen. På stationer i Östra Gotlandsbassängen återfanns en fluorescenstopp direkt ovanför haloklinen, på 50 - 60 meters djup, troligen en rest av vårblomningen. I Västra Gotlandsbassängen var aktiviteten större och här från ytan ner till 30 - 50 meters djup. Siktdjupet var stort, 11 - 14 meter, i Hanöbukten, Arkonabassängen och i Bornholmsbassängen, där vårblomningen var över. I övriga områden var siktdjupet 8 meter.
Syresituationen är fortsatt dålig i stora delar av Egentliga Östersjön. I Bornholmsbassängen och i Hanöbukten återfanns syrefria förhållanden vid botten eller från djup överstigande 80 meter. Akut syrebrist (<2 ml/l syre) påträffades från 70 meters djup. I östra Bornholmsbassängen och längre österut till och med BCSIII-10 var bottenvattnet inte helt syrefritt.
I Östra Gotlandsbassängen varierade syrehalten strax över noll från 75 - 80 meters djup, vid omkring 90 meters djup noterades något högre syrehalter och från 100 – 125 meters djup var syrehalterna åter strax över noll och från 125 meters djup och nedåt återfanns svavelväte. Akut syrebrist noterades vid 65 meters djup. I Västra Gotlandsbassängen återfanns helt syrefria förhållanden från djup överstigande 80 - 90 meter. Akut syrebrist från 65 - 75 meters djup. Vid de relativt grunda stationerna i Egentliga Östersjön så som i Arkonabassängen, Kalmarsund och vid Ölands södra udde noterades goda syreförhållanden i hela profilen.