Sammanfattning
I både Skagerrak och Kattegatt dominerade kiselalgen Proboscia alata med relativt höga antal i slangproverna (0-10m) vid samtliga stationer. Artdiversiteten var allmänt låg och förutom P. alata återfanns framför allt olika dinoflagellater i slangproverna. Tydliga fluorescensmaxima noterades runt omkring 25-30 meter vid de flesta stationer. Vid samtliga fluorescensmaxima återfanns olika arter av dinoflagellatsläktet Ceratium i höga tätheter. Inga heltäckande ytansamlingar återfanns utefter den östliga delen av Östersjön. Vind och vågor höll filamenten omblandade ner i vattenpelaren. De riskornsliknande aggregeringar som återfanns vid samtliga stationer innehöll alla tre släkten av de filamentösa cyanobakterier som brukar förekomma vid blomningarna sommartid i Östersjön. Det vill säga Nodularia*, Aphanizomenon samt Dolichospermum (tidigare Anabaena). Släktena återfanns med varierande dominans sinsmellan . I den västra delen av Östersjön med start i Hanöbukten och söder om Öland så tilltog ytansamlingarna i form av massiva kornförekomster alternativt större stråk och sjok av aggregeringar. Vid Hanöbukten var filament av Nodularia* mest förekommande medan de återfanns i lägre antal kring Kalmar sund samt södra Öland. I de centrala delarna av Östersjön mellan Öland och Gotland återfanns stora ansamlingar av cyanobakteriefilament. Stiltje rådde vilket underlättade för filamenten att flyta upp och bilda ytansamlingar.