Algrapport nummer 7, 2017

Typ: Rapport
Författare: Marie Johansen
Publicerad:

Sammanfattning

I Skagerrak och Kattegatt återfanns kiselalgen Proboscia alata i höga koncentrationer vid alla provtagna stationer. Artdiversiteten vid samtliga stationer i Västerhavet var generellt sätt låg. Ett eller flera kloro-fyllmaxima hittades vid alla stationer och här fanns förutom höga tätheter av P. alata även mer eller mindre högre tätheter av olika arter av dinoflagellatsläktet Ceratium. Vid Å17, den yttersta stationen i Skagerrak, återfanns ett antal celler av en liten thekat dinoflagellat som troligtvis tillhör det giftiga släktet Azadinium. Under expeditionen noterades endast några små tunna stråk av ytansamlingar av cyanobakterier söder om Ölands sydspets från relingen vid själva provtagningen. Från bryggan noterades ytansamlingar nordost om Gotland vid expeditionens början samt utefter östkusten av Öland på väg hem. Små riskornsstora aggregeringar av filamentösa cyanobakterier sågs i vattnet vid mynningen till Finska viken och en bit ner öster om Gotland samt i ett stort område från södra Öland upp till Norrköpingsdjupet. Vid samtliga stat-ioner, förutom Väst om Landskrona, återfanns medelhöga till höga antal avde olika cyanobakterierna Dolichospermum, Aphanizomenon flos-aquae och Nodularia spumigena* i olika kvoter. I Finska viken, öster om Gotland och de södra stationerna vid Bornholm återfanns mestadels Dolichospermum och Ap-hanizomenon flos-aquae . Nodularia spumigena* förekom i högre tätheter i sydöstra Östersjön. I det väst-liga området mellan Öland och Gotland återfanns även Nodularia spumigena* i högre tätheter men till-sammans med Dolichospermum och Aphanizomenon flos-aquae. Förutsättningarna för ytansamlingar var låga då vindstyrkan och vågorna blandade ner filamenten i vattenpelaren. Mängden cyanobakterier i samtliga provar tagna under expeditionen indikerar att om vinden mojnar och solen kommer fram kan ytansamlingar snabbt byggas upp i hela egentliga Östersjön.