Sammanfattning
Oskarshamnsverket som är beläget på Simpevarpshalvön cirka två mil nordost om Oskarshamn togs i drift i slutet av 1971, och var färdigbyggt för tre aggregat under 1985.
Resultaten från kontrollundersökningarna med två block i drift har redovisats i två stycken rapporter, 1978 och 1980.
Denna rapport som också är en slutrapport redogör för effekterna av kylvattnet med samtliga tre blocken i drift. Syftet är att beskriva det område som påverkas av det uppvärmda kylvattnet. Kraftverket släpper vid full drift ut 100 m3 kylvatten per sekund. Kylvattnet når havsrecipienten via Hamnefjärden med en hastighet på cirka 0.5 meter per sekund och är då cirka 10 °C varmare än det omgivande havsvattnet.
För att bestämma kylvattnets utbredning har automatiskt registrerande temperaturmätare placerats i ett antal stationer för att under perioder med full drift registrera vattentemperaturens variationer. Kylvattenplymens horisontella utsträckning har också kartlagts med en från båt bogserad temperaturgivare.
På grund av de besvärliga isvintrar som varit har mycket av det registrerande temperatur-materialet ej gått att använda. Det utgör trots allt ett gott komplement till plymkarteringarna från båt. Undersökningarna visar att området med en övertemperatur på 2 °C eller mer har ökat cirka tre gånger. Vi tolkar detta som att recipientens utspädningsförmåga i området närmast Hamnefjärden är uppnådd för det varmaste vattnet. För 1 °C övertemperatur har en fördubbling av de maximala ytorna skett från 6.0 km2 till 13.0 km2. Detta är rimligt med tanke på att den utsläppta värmemängd fördubblats.
Området som någon gång påverkas av 1 °C övertemperatur är med tre block i drift cirka 15 krn2.
Med hjälp av resultaten från de mätningar som gjorts har den långsiktiga temperaturförhöjningen bedömts i skärgårdsområden kring vertikalerna Tl och T3.
För området kring vertikal Tl finns ingen påvisbar förhöjning av medeltemperaturen. För den södra skärgårdens gäller att förhöjningen är av storleksordning 0.1 °C.