Sammanfattning
Denna rapport sammanfattar resultaten av beräkningar av vilken inverkan en fast bro och tunnelförbindelse Malmö - Köpenhamn kan få för vattenutbytet mellan Östersjön och Västerhavet. Beräkningarna gäller eventuella förändringar av de relativt sällsynta men ändå ytterst viktiga inflödena av salt djupvatten till Östersjön. Den vanliga, mindre salthaltiga vattenutväxlingen har inte behandlats här utan tas med i helhetsbedömningen på annat sätt.
Arbetet har omfattat:
a) Intensivmätningar av ström och salthalt i Östersjön med registrerande instrument. (SMHI)
b) Simulering i dator av ett typiskt saltvatteninbrott genom Öresund med och utan fast förbindelse enligt grundförslaget till en fast förbindelse. (SMHI)
c) Simulering i dator av oceanografisk/biologiska förhållanden i Östersjön. Beräkningarna omfattar 100 år. Resultat för två sådana perioder med och utan fast förbindelse enligt grundförslaget har tagits fram. (SNV)
d) Biologisk utvärdering av beräknad påverkan av fast förbindelse (grundförslaget) över Öresund. (SNV)
e) Simulering i dator av flera alternativa utformningar av bro/tunnel som inte påverkar Östersjöns salthalt eller syreförhållanden. (SMHI)
En kopplad hydrodynamisk - biogeokemisk modell har utnyttjats för att studera effekterna av ändrade saltvattensinflöden. Modellens utformning och resultaten har diskuterats i en ekologisk referensgrupp med representanter från Fiskeristyrelsen och Askölaboratoriet, Stockholms Universitet.
Den sänkning av medelsalthalten i Östersjön som modellsimuleringarna som sett extremfall förutsäger, skulle innebära en ytterligare stress för många marina arter som redan nu lever på gränsen för sina utbredningsområden. Östersjöns fauna och flora är sammansatt av dels marina arter som tål en låg salthalt, dels saltvattenstoleranta sötvattenarter, samt ett fåtal arter som är specifika för brackvattensmiljön. Artantalet förändras drastiskt även vid en liten förändring av salthalten.
Modellsimuleringarna har inte tagit hänsyn till de förändrade vattentransporter som planerade fasta förbindelser genom de danska bältsunden kan innebära. En slutlig bedömning av de ekologiska konsekvenserna av en fast förbindelse över Öresund bör därför även innefatta en uppskattning av den sammanlagda effekten av samtliga fasta förbindelser som planeras. Sammanfattningsvis kan sägas att den i grundförslaget planerade utformningen av den fasta förbindelsen i Öresund inger farhågor om betydande förändringar, huvudsakligen av negativ art, i Östersjöns ekologiska system. Endast ens k nollösning, som innebär att vattenutbytet inte förändras, är acceptabel.
Nollösning
En tunnel/broförbindelse som inte rubbar den ekologiska balansen i Östersjön kan konstrueras. Kriterierna för en sådan lösning (nollösning) är att mängderna och fördelningen av salt och syre i Östersjön skall vara oförändrade. Detta innebär att storleken och fördelningen av vatten- och saltgenomströmningen skall vara opåverkad av fasta trafikförbindelser.
En nollösning kan åstadkommas genom att man kompensationsmuddrar över tunneln och under bron för att ersätta förlorad genomströmningsarea. Gropen måste göras så lång att sluttningarna kan göras omkring 1:10 för att hastigheterna vid botten skall bli så höga att de får ungefär samma belopp som bottenhastigheterna utanför gropen. Om så blir fallet behöver man inte befara allvarlig sedimentation i gropen.