Vad säger den senaste klimatforskningen?

Nya resultat inom klimatforskningen visar att slutsatserna i den senast publicerade IPCC-rapporten står sig väl. En global temperaturhöjning pågår som mycket sannolikt beror på människans utsläpp av växthusgaser. Havsnivån fortsätter att stiga liksom temperaturen i Arktis. Nu konstateras även en uppvärmning i västra Antarktis där förändringar tidigare inte varit uppenbara.

Sammanställningen av den senaste forskningen har gjorts av klimatforskarna Erland Källén vid Stockholms universitet och Markku Rummukainen vid SMHI. Rapporten ”Ny klimatvetenskap 2006 – 2009” lämnades fredagen den 17 april till regeringens rådgivande kommission för hållbar utveckling. Samtidigt presenterades rapporten vid ett seminarium i Rosenbad, Stockholm.

IPCC:s (FN:s klimatpanel) senaste rapport som publicerades 2007 baserades på naturvetenskaplig klimatforskning fram till 2006. I den rapporten dras slutsatsen att människans utsläpp av växthusgaser mycket sannolikt förklarar huvuddelen av den uppvärmning vi haft under sista hälften av 1900-talet. IPCC konstaterar att om inte utsläppen av växthusgaser, och då främst koldioxid från fossila bränslen, mycket snabbt minskar kommer uppvärmningen att fortsätta och detta kan ge upphov till allvarliga framtida klimatförändringar.

Klimatvetenskapen är ett mycket aktivt forskningsområde, vilket tydligt har framgått av medias rikliga rapportering de senaste åren. Vi har granskat den klimatforskning som kommit fram efter IPCC-rapporten från 2007 för att se om nya resultat stödjer det som konstateras av IPCC eller om de pekar i annan riktning.

Vår bedömning är att IPCC-rapporten har fullt stöd av den senaste forskningen när det gäller den pågående klimatutvecklingen, mänsklig klimatpåverkan och möjliga framtida klimatändringar.

Här följer våra viktigaste observationer

  • Växthusgashalterna i atmosfären fortsätter att öka. Koncentrationen av koldioxid år 2008 är ca 37 % högre än när industrialismen inleddes i mitten av 1800-talet. Ökningstakten är dessutom högre än tidigare och det finns inga tecken på en vikande trend. Det finns även indikationer att koncentrationen av metan har börjat stiga igen efter att ha varit ganska konstant under de senaste åren.
  • Det senaste årets globala medeltemperatur ligger cirka 0,1 grader Celsius lägre än under de närmast föregående åren. Detta ligger inom ramen för naturliga klimatsvängningar som beror på havets och atmosfärens växelverkan. År 2008 tillhör ändå de tio varmaste åren sedan år 1850 och den senaste 10-årsperioden är varmare än den föregående 10-årsperioden. Temperaturtrenden är stigande.
  • Höjningen av havsytans nivå sker i takt med temperaturökningen men med små svängningar från år till år. Höjningstakten har varit högre under de senaste decennierna än under större delen av 1900-talet. Data från de allra senaste åren visar en något lägre ökningstakt, som dock är högre än under 1900-talet.
  • En markant minskning av den arktiska havsisen inträffade under sensommaren 2007 och 2008. Nya studier visar att uppvärmningstrenden i Arktis och över västra Antarktis inte går att förklara som enbart en naturlig temperaturvariation utan sannolikt är nära knuten till den globala uppvärmningen.
  • Nya studier av landismassors känslighet för uppvärmning och därmed deras avsmältningshastighet pekar på att havsytan kan höjas mer än vad som angavs i senaste IPCC rapporten. Det kan röra sig om en meter. Studierna är dock behäftade med stor osäkerhet. Det är vidare fysikaliskt orimligt att vattennivån stiger mer än 2 meter under de närmaste 100 åren.
  • Tröskeleffekter (med ”tröskel” menas här en kritisk punkt i klimatutvecklingen där en stor förändring plötsligt inträffar) i klimatsystemet har diskuterats livligt. Den dramatiska havsisminskningen i Arktis från 2006 till 2007 (se punkt 4 ovan) kan vara ett exempel på en tröskeleffekt om minskningen blir bestående.
  • Ny forskning tyder på att det kan bli svårare än vad som hittills bedömts att begränsa den globala uppvärmningen till maximalt 2 grader. Dels kan partiklars klimatpåverkan ha underskattats. Det skulle innebära att den intecknade växthusgasuppvärmningen är större än vad som hittills antagits. Dels stödjer senare forskning farhågorna om att havens och skogens förmåga att ta upp koldioxid kan minska i framtiden.

Slutsatserna i IPCC-rapporten står sig väl

Slutsatserna i den naturvetenskapliga delen av IPCC-rapporten från 2007 står sig alltså fortfarande väl sett i ljuset av nya forskningsresultat som publicerats under de senaste 2-3 åren. På vissa områden har tidigare skattningar bekräftats, på andra områden har justeringar gjorts. Inom några områden har en mer nyanserad bild trätt fram.

Kunskapsläget inom klimatforskningsområdet förändras ständigt, men grundbudskapet som finns i IPCC-rapporten framstår även i ljuset av den senaste forskningen som robust.

Erland Källén och Markku Rummukainen