Trettio år efter Tjernobyl

Fredagen den 25 april 1986, kl 23:23 svensk sommartid (21:23 UTC-tid), inträffade en explosion i kärnkraftverket i Tjernobyl utanför Kiev i dåvarande Sovjetunionen. Olyckan gjorde det uppenbart för oss alla – luftföroreningar kan färdas mycket lång väg med vindens hjälp.
 

Kärnkraftverket i Tjernobyl. Bilden är tagen i mars 2011.
Kärnkraftverket i Tjernobyl. Bilden är tagen i mars 2011.
Foto Mostphotos

Det radioaktiva moln som direkt bildades i samband med explosionen i Tjernobyl transporterades först åt nordväst och norr över Baltikum och Östersjön. En omfattande långväga transport av radioaktivitet skedde till Skandinavien och Finland. Beräkningar visar att den första radioaktiviteten nådde sydöstra Sverige tidigt den 27 april. I östra Svealand började höga halter uppträda på kvällen samma dag.

Ingen information gick dock ut från sovjetiska myndigheter om att olyckan hade hänt, vare sig till befolkningen i närområdet, i Sovjetunionen eller till andra länder. På måndag morgon, den 28 april, gick ett larm om förhöjda strålnivåer vid det svenska kärnkraftverket Forsmark. Personalen kunde dock inte finna något fel i det egna kärnkraftverket. Istället visade det sig att larmet berodde på att personer utifrån fått med sig små mängder radioaktivitet på sina skor, när de gick in i byggnaden.

SMHI beräknade spridningen

På eftermiddagen 28 april kunde svenska myndigheter meddela att det med största sannolikhet skett en reaktorolycka i sydvästra Sovjetunionen.

– Detta var då baserat på filteranalyser av Försvarets forskningsanstalt och meteorologiska bakåttrajektorier beräknade vid SMHI. Trajektoria beskriver transportvägen för ett litet luftpaket och kan användas för att spåra varifrån förorenad luft har kommit, berättar Christer Persson, luftmiljöexpert på SMHI och fortsätter:

– Från Sovjetunionen förnekades dock ännu under sena eftermiddagen att det skett något där. Det var först på kvällen den 28 april som sovjetiska myndigheter medgav att en kärnkraftsolycka skett i Tjernobyl.

Sverige berördes av både torrdeposition, partiklar och gaser som finns i den förbipasserande luften fastnar på mark och vegetation, och våtdeposition från Tjernobyl.

 – Våtdeposition orsakas av att nederbörd tvättar ut föroreningar från luften. Ett nederbördsområde som bildades över östra Sverige den 28 april och som berörde delar av Norrland fram till den 30 april ledde till att speciellt området runt Gävle samt södra Norrlandskusten drabbades av ett ganska omfattande radioaktivt nedfall, säger Christer Persson. 

Avancerad modell utvecklades

Efter de första kaotiska veckorna påbörjade SMHI tillsammans med Stockholms Universitet och Försvarets forskningsanstalt en mer noggrann vetenskaplig studie. En avancerad spridningsmodell – MATCH – började också utvecklas vid SMHI, med stöd från olika aktörer, bland annat Statens strålskyddsinstitut (SSI).

Klipp ur animering gjord 1995 med SMHIs MATCH-modell: luftkoncentrationer av Cesium-137.

– Modellen utvecklades under 1990-talet och är idag en beredskapsmodell som vi använder för att visualisera den storskaliga spridningen av allt ifrån radioaktiva ämnen och rök från stora skogsbränder till vulkanaska och atmosfärskemiskt bildade luftföroreningar.

MATCH-modellen delar in atmosfären i ett antal ”gridboxar” (tredimensionella boxar) där in- och utflöden, turbulens, kemisk och fysikalisk omvandling och deposition beskrivs numeriskt.

Ständig beredskap

Olyckan i Tjernobyl och effekterna av den satte fokus på beredskapen för kärnkraftshaverier.

Sedan 1986 utför SMHI med hjälp av väderprognoser kontinuerliga beräkningar på hur partiklar i atmosfären sprids i syfte att hålla en beredskap vid ett eventuellt kärnkraftshaveri i Europa.

– Informationen uppdateras var sjätte timme och finns tillgänglig för Strålsäkerhetsmyndigheten, säger Fredrik Linde, prognoschef på SMHI.

Vid behov kan Strålsäkerhetsmyndigheten begära att SMHI beräknar motsvarande spridningsbilder för kärnkraftverk över hela norra halvklotet. Beräkningarna utförs på särskilt avdelade superdatorer vid SMHI i Norrköping och på Nationellt superdatorcentrum i Linköping.