Samlad bild av miljötillståndet i Sveriges hav

Rapporten HAVET ges ut varje år och är en samproduktion mellan Naturvårdsverket och Havsmiljöinstitutet. I årets rapport medverkar mer än 50 författare för att ge en samlad bild av miljötillståndet i våra svenska havsområden. SMHIs bidrag handlar bland annat om växtplankton, stormar och inflöden till Östersjön.

Rapporten baseras på resultat från både nationell och regional miljöövervakning och aktuell havsmiljöforskning. Årets rapport sammanfattar ett 20-tal artiklar och ett 15-tal tillsåndsbedömningar.

Rapporten Havet 2010

Fortsatta problem i Östersjön

Egentliga Östersjön är det svenska havsområde som är mest utsatt för olika miljöproblem. Det beror både på det instängda läget och den stora befolkningsmängden i avrinningsområdet.

Problemen med miljögifter är fortsatt stora, och den vidsträckta utbredningen av syrefria bottnar påverkar både bottendjur och vattenkvalitet. Även de illa omtyckta blomningarna av blågrönalger förutspås öka i framtiden. De gynnas av övergödning, och kanske även av överfiske och klimatförändringar - i en ond cirkel skapad av oss själva.

Problem även på Västkusten

Även Västerhavet är drabbat av utfiskning och flera bestånd har försvunnit från våra vatten. I Bohuslän fortsätter också övergödningsproblemen vid kusten, med stor utbredning av fintrådiga algmattor och storskalig förlust av ålgräs och skräppetare. Det i sin tur utarmar artrikedomen.

Inflöden viktiga för Östersjön

Under 2009 var 13 procent av bottnarna i Egentliga Östersjön som helhet utsatta för  syrefria förhållanden medan 28 procent var påverkade av akut syrebrist. Omkring 7 procent av Egentliga Östersjöns totala volym var helt syrefri och drygt 20 procent av vattenmassan hade syrehalter under 2 milliliter per liter.

Det enda sätt som syre kan tillföras djupvattnet är genom tillförsel av syrerikt vatten från Västerhavet eller från ytvattnet genom omblandning. Skiktningen i Östersjön är dock så pass stark att effekten av omblandning av ytvatten är försumbar.

Den tilltagande syrebristen i djupvattnet gör att kemiska processer frigör fosfor från sedimenten och ackumuleras i vattenmassan. Höga fosfathalter är en av de faktorer som kan ge upphov till kraftiga cyanobakterieblomningar.

- Frånvaron av stora inflöden ger inte bara problem med cyanobakterieblomningar. Ett annat exempel på negativa effekter är torskens reproduktion, berättar Lars Andersson, oceanograf på SMHI.

Med färre inflöden drabbas större områden i Östersjön av syrebristens effekter.

comments powered by Disqus