Rekordstor havsisutbredning runt Antarktis

Årets maximala havsisutbredning runt Antarktis är enligt amerikanska National Snow and Ice Data Center (NSIDC) och University of Bremen den största som observerats där sedan 1979.

Årets maximala havsisutbredning runt Antarktis inträffade den 22 september då havsisen täckte 19,47 miljoner km² enligt amerikanska National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Detta är den största som observerats där sedan 1979. Det tidigare rekordet sattes 2012.  

Isutbredningen i Antarktis september 2013
Havsisens utbredning i miljoner km² runt Antarktis för åren 2007-2013. Streckad linje indikerar medelvärde för perioden 1973-2012. Källa: University of Bremen.
Förstora Bild

Enligt NSIDC var havsisens maximum runt Antarktis 3,6% över det genomsnittliga maximumet för perioden 1981-2010. Som jämförelse så var havsisutbredningens minimum i Arktis i år 30% under nivåerna i början av 1980-talet. Under rekordåret 2012 var motsvarande siffra för Arktis 60%.

Antarktis vs Arktis max och min
Graferna på övre raden visar havsisutbredningens avvikelse i procent från medelvärdet 1981-2010 vid tiden för minimal havsisutbredning i Antarktis (februari) och Arktis (september). Undre raden visar motsvarande avvikelse vid tiden för maximal havsisutbredning i Antarktis (september) och Arktis (mars). Observera att grafen överst till höger har annan skala än de övriga tre graferna. Källa: NSIDC.
Förstora Bild

Högre medeltemperatur ger mer havsis

Under de senaste 50 åren har medeltemperaturen runt Antarktis ökat enligt FNs klimatpanel IPCC. Dessutom har den genomsnittliga avsmältningen av glaciärer i Antarktis enligt IPCC sannolikt ökat betydligt under de senaste 20 åren.

Det kan tyckas motsägelsefullt att ökande medeltemperatur ger mer havsis runt Antarktis. En förklaring till denna paradox ligger i vindarna. De senaste 50 åren har trenden enligt bland annat NSIDC varit att vinden runt Antarktis ökat.

Detta kopplas av vissa forskare samman med ozonhålet (uppträder i september-oktober) och allt högre koncentration av växthusgaser i atmosfären.

I korthet innebär detta att ett tunnare ozonskikt runt Antarktis leder till större temperaturskillnader, som i sin tur medför kraftigare västvindar runt Antarktis. Tillsammans med jordens rotation ger detta en starkare drift av havsis, som skapar nya ytor av öppet hav. Dessa fryser igen och den totala ytan havsis ökar således. Vinden bidrar även till att isen blir tjockare på sina ställen, och tar längre tid att smälta under sommarmånaderna (våra vintermånader).

Smältande glaciärer och ökad nederbörd bidrar också

Det finns ytterligare två processer som kan ha bidragit till att öka den Antarktiska havsisens utbredning. Den ena är färskvatten från de avsmältande glaciärerna. Den andra är en ökad nederbörd som ger en större avrinning till havet. Det iskalla vattnet från glaciärerna och vattnet från nederbörden minskar salthalten och isolerar havsytans övre skikt från varmare och saltare djupvatten och fryser därmed till lättare. Enligt IPCC AR5 väntas nederbörden runt Antarktis fortsätta öka under århundradet i takt med att uppvärmningen fortgår.