Ozonhålet över Antarktis växer

Ozonhålet är redan större än 10 miljoner kvadratkilometer men kommer sannolikt att bli dubbelt så stort under den närmsta veckan. Det ser ut som om årets hål är ett av de snabbast växande och tidigaste på flera år. Om det slår några rekord återstår att se.

Det är ett antal faktorer som krävs för att utveckla ett ozonhål. Ämnen som bryter ner ozon finns det i tillräcklig mängd i atmosfären. Men för att nedbrytningen skall ske snabbt krävs det partiklar. Detta krav är uppfyllt då temperaturen i ozonskiktsnivå (ca 20 km) över Antarktis nu, efter den långa polarnatten, är nere i under minus 80 grader.

Vid låga temperaturer, under -78, bildas partiklar av bland annat vattenånga och saltsyra. I tillräcklig mängd bildar partiklarna moln, som kallas PSC (Polar Stratospheric Cloud). På ytan av partiklarna kan solstrålning aktivera en snabb nedbrytning av det gasformiga ozonet. Detta har inletts i och med att solen har gått upp över Antarktis efter den långa polarnatten.

Just nu är ozonskiktet över Antarktis cirka 150 DU tjockt där det är som tunnast. Om man samlar ihop allt ozon i atmosfären från jordytan till atmosfärens övre delar ner till jordytan får man då ett gasskikt av enbart ozon som i detta exempel blir 1,5 mm tjockt.

Detta kallas totalozon och mätningar anges i enheten DU (Dobson enheter). Nedbrytningen kommer att fortsätta och i månadsskiftet september till oktober brukar det vara som tunnast bara cirka 100 DU.

Man brukar tala om ett ozonhål för det område där totalozonet är mindre än 220 DU och där uttunningen beror på de snabba fotokemiska reaktionerna som PSC initierar. Ozonet är alltså inte helt borta, men det beror på att dessa siffror avser allt ozon från jordytan upp till atmosfärens övre delar. Emellertid på de nivåer där vi har PSC-moln kan ozonskiktet försvinna helt. Hur mycket av ozonet som totalt försvinner beror alltså på vilken utbredning dessa moln har.

Globalt förekommer också en nedbrytning men den går betydligt långsammare och tack vare Montrealprotokollet, som är en internationell överenskommelse om avveckling av ämnen som hotar ozonskiktet, kommer snart ozonskiktet att börja återhämta sig. Men än väntar åtskilliga vårar med återkommande ozonhål.

Följ ozonhålets utveckling

Om du vill följa utvecklingen finna några sajter vars ozondata baseras på meteorologiska modeller och mätningar från satelliter.

Ozone and UV forecast, European Space Agency (ESA)

Ozone Hole Watch (NASA)