När IPCC under förmiddagen den 9 augusti presenterade den senaste rapporten ”Den naturvetenskapliga grunden” (Climate Change 2021: the Physical Science Basis) beskrev Valérie Masson-Delmotte, som är medordförande i IPCC:s arbetsgrupp 1, rapporten som en verklighetskontroll:
– Vi har nu en mycket tydligare bild av det förflutna, av nuet och av det framtida klimatet. Det är viktigt för att förstå vart vi är på väg, vad som kan göras och hur vi kan förbereda oss.
Många förändringar i klimatet beror direkt på graden av global uppvärmning, men lokalt kan det skilja sig mycket åt från det globala genomsnittet. Exempelvis är uppvärmningen över land större än det globala genomsnittet, och uppvärmningen är dubbelt så hög i Arktis.
Rapporten anger att klimatförändringarna kommer att påverka jordens alla regioner under de kommande decennierna. Även vid 1,5 graders global uppvärmning kan vi förvänta oss fler värmeböljor, längre varma årstider och kortare kalla årstider. Redan vid två graders uppvärmning kommer extremvärmen att oftare nå kritiska gränser för jordbruk och hälsa.
SMHI direktsände presentationen av rapporten
Lena Lindström från SMHI beskriver den pågående sjätte stora kunskapsutvärderingen AR6 (Assessment Report 6) som den mest ambitiösa utvärdering som IPCC någonsin gjort. Varje rapport som tas fram av IPCC genomgår en transparent process i flera steg, med flera återkommande granskningsomgångar där såväl experter som medlemsländer kommenterar.
Arbetsgrupp 1, som har tagit fram rapporten Den naturvetenskapliga grunden, har bestått av 234 forskare och experter som dessutom har tagit hänsyn till totalt 79 007 kommentarer från regeringar, forskare och experter.
– Forskarna har gjort ett otroligt jobb. Med över 14 000 vetenskapliga artiklar som bas för det här arbetet är det en grundlig genomlysning av det nuvarande vetenskapliga kunskapsläget, säger Lena Lindström.
Deliang Chen från Göteborgs universitet är en av de koordinerande huvudförfattarna till rapporten. Han understryker hur vetenskapen om klimatförändringar har utvecklats starkt under de senaste åren med nya data, nya metoder och nya modeller.
– Med hjälp av bättre klimatmodeller och observationer har vi fått ytterligare ökad förståelse för hur klimatsystemet fungerar. Vi har gjort viktiga framsteg när det gäller uppskattning av klimatkänsligheten, det vill säga uppvärmningen vid en fördubblad mängd koldioxid i atmosfären, vilket är ett mått på återkopplingsmekanismer inom klimatsystemet. Sedan har vi också förbättrat vår förståelse om hur klimatextremhändelser som torka, översvämningar och så vidare hänger ihop med klimatuppvärmningen, säger Deliang Chen.
Rapporten innehåller även regional klimatinformation eftersom sådan är viktig för studier om klimateffekter och anpassning. Bland annat finns det en interaktiv online-atlas som möjliggör för alla intresserade att på ett enkelt sätt själv ta fram information för den region som man är intresserad av.
Mycket omfattande rapport
Det finns mycket material i rapporten – den underliggande rapporten är på drygt 3 000 sidor. Sammanfattning för beslutsfattare (Summary for Policymakers) är på cirka 40 sidor och beskriver klimatets tillstånd idag, möjliga framtida klimat, klimatinformation för riskhantering och regional anpassning samt hur fortsatt klimatförändring kan begränsas.
Markku Rummukainen från SMHI beskriver att den mycket omfattande rapporten bekräftar de tidigare rönen och ytterligare förstärker många slutsatser. Han understryker att det dessutom finns mycket som är nytt, till exempel kring extremväder och att de påverkas av mänsklig klimatpåverkan.
– Den pågående klimatförändringen är omfattande, snabb och i många fall saknar den motstycke. Att det är vi människor som orsakar klimatförändringen idag är otvetydigt. Här har slutsatsen till och med förstärkts jämfört med tidigare rapporter, liksom att klimatförändringen redan har lett till ökat extremväder.
Markku Rummukainen understryker att mycket av det som vi ser nu framstår som enastående, även i långa historiska perspektiv:
– Det som har hänt sedan tidigare rapporter är att fler år har gått med fortsatta utsläpp vilket innebär att vi har allt kortare tid att hålla världen på kurs mot 1,5 eller 2 grader. Jämfört med för åtta år sedan har klimatet blivit varmare, haven fortsätter att stiga, glaciärerna fortsätter att tinas upp och de stora landisarna smälter, säger Markku Rummukainen.
Allt handlar inte enbart om temperatur utan det har också observerats förändringar i nederbörd med stora regionala skillnader, värmeböljor på land, marina värmeböljor i havet, fler skyfall, havsnivåhöjning som idag uppgår till 20 centimeter jämfört med 1800-talet, pågående havsförsurning och minskningar i glaciärer, permafrost och havsis på Arktis.
– Det händer också en hel del kring de stora istäckena, inte minst på Grönland. Vissa förändringar är oåterkalleliga i långa perspektiv och kommer att fortsätta en lång tid bortom att den globala medeltemperaturökningen avstannar; uppvärmning och försurning i djuphavet, upptining av istäcken och havsnivåhöjning, säger Markku Rummukainen.
Kolbudget
Det talas om en kolbudget, det vill säga den mängd utsläpp som världen måste hålla sig inom om den globala temperaturhöjningen ska begränsas till vissa gradantal, exempelvis 1,5 eller 2 grader. Det innebär att koldioxidutsläppen behöver minska till netto noll. Den kvarvarande globala kolbudgeten uppgår till 400-500 miljarder ton koldioxid för 1,5-gradersmålet, räknat från år 2020 och framåt. En del av dessa ton har alltså redan hunnit släppas ut. Den globala utsläppsnivån för koldioxidens del ligger idag på omkring 40 miljarder ton koldioxid per år.
Naturvårdsverket ansvarar för den nationella statistiken för klimatpåverkande utsläpp samt uppföljning av det svenska klimatarbetet. Sverige har ett nationellt mål där regeringen har uttalat att Sverige ska bli världens första fossilfria välfärdsland. Riksdagen har sedan antagit mål för att minska utsläppen av växthusgaser. Sveriges långsiktiga klimatmål är att Sverige senast 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser och därefter uppnå negativa utsläpp.
– Det innebär att utsläppen av växthusgaser inom Sveriges gränser ska ha minskat med minst 85 procent senast år 2045 jämfört med år 1990, säger Stina Jansson från Naturvårdsverket.
Sveriges territoriella utsläpp av växthusgaser var 50,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter år 2019, en minskning om 2,4 procent jämfört med 2018. Den preliminära statistiken för 2020 visar att Sveriges totala utsläpp för 2020 var 47,4 miljoner ton koldioxidekvivalenter, det vill säga en minskning om 6,8 procent jämfört med 2019.
– Den påverkan som Coronapandemin har haft på vårt samhälle är en betydande orsak till den stora minskningen som de preliminära siffrorna för 2020 visar och den största anledningen till att de stora minskade utsläppen anses vara tillfälliga, säger Stina Jansson.
Ett kompletterande perspektiv till territoriella utsläpp är att beräkna konsumtionsbaserade utsläpp, och Miljömålsberedningen har just nu ett uppdrag om att ge förslag på en strategi för att minska klimatpåverkan från konsumtion och även ge förslag på olika etappmål för konsumtionsbaserade utsläpp.
Vad innebär rapporten Den naturvetenskapliga grunden för Sveriges klimatarbete?
– Den här mycket omfattande rapporten kommer att vara en central kunskapsplattform för Sverige och givetvis också för resten av världen, säger Pelle Boberg från Naturvårdsverket.
Världen har enorma fördelar att inhösta av att nu verkligen agera kraftfullt för att begränsa klimatpåverkan.
– Rapporten är en mycket intensivt blinkande varningslampa om vikten av att snabbt minska utsläppen. Det är ett svindlande stort gap mellan det som Parisavtalets parter har åtagit sig som utsläppsminskningar och vad som behövs för att nå avtalets så viktiga mål, säger Pelle Boberg.