Fortsatt syrebrist i Östersjön

Mängden syre i Östersjöns djupaste vatten minskade under många år tills det i december 2014 strömmade in syrerikt vatten från Kattegatt motsvarande en procent av Östersjöns totala volym. Det stora inflödet nådde 2015 ända fram till Gotlandsdjupet. Trots det stora inflödet blev effekten kortvarig och det syre som nådde fram är nu på väg att ta slut igen. Som en av flera medförfattare i den senaste rapportutgåvan av HAVET (2015/2016), en samproduktion mellan Naturvårdsverket, Havs- och Vattenmyndigheten och Havsmiljöinstitutet, bidrar SMHI med en fördjupande artikel om syrebristen i Östersjön.

– Artikeln visar att syrebristen i Östersjön fortfarande är omfattande och att halterna minskar igen. Det krävs inte bara inflöden av nytt vatten utan även andra åtgärder för att vända den nedåtgående trenden, sammanfattar Lena Viktorsson, oceanograf, SMHI
 

Syresituationen i Östersjön Förstora Bild

Tillfällig syreuppgång

Det var i mars 2015 som de första tecknen syntes på att inflödet från vintern 2014 hade nått fram till Gotlandsbassängens södra delar. I april samma år fanns det syre i vattnet förutom i ett lager mellan 125-150 m i Gotlandsbassängens centrala delar medan resten av vattenkolumnen var syresatt. I juni 2015 syntes för första gången på drygt tio år minskade halter av svavelväte i de norra delarna av bassängen men inflödet hade inte syresatt de norra delarna av Östersjön, Finska viken eller vattnet väster om Gotland.

Under våren 2015 minskade syrekoncentrationen i djupvattnet gradvis. Senare under hösten och vintern 2015 kunde flera mindre inflöden spåras i de södra delarna av Östersjön vilka skulle kunna ge ytterligare påfyllning av syre även i de centrala delarna av Östersjön. Syrekoncentrationen är dock inte på långa vägar tillräckligt hög för att fiskar, musslor, havsborstmaskar eller annat högre liv än bakterier kan leva där.

Flera förändringar samverkar

Inflöden av salt och syrerikt vatten har stor betydelse för hela ekosystemet i Östersjön. Det är bland annat en förutsättning för att torsken ska kunna fortplanta sig. Fram till slutet av 1970-talet skedde det relativt stora inflöden till Östersjön med ett par års intervall. Sedan 1980-talet har inflöden istället kommit med ungefär tio års mellanrum.

Hur ofta och när inflödena sker påverkas av väderförhållanden och inte av människans aktiviteter. Vad vi däremot påverkar är hur mycket näring som tillförs havet och det har stor påverkan på syresituationen i djupvattnet. Näringstillförseln började förändras drastiskt under mitten av 1900-talet, framförallt genom införandet av konstgödsel inom jordbruket men även på grund av en ökad befolkningsmängd. Det är alltså två saker som påverkar syresituationen vilka har förändrats under samma tidsperiod; förlängda tidsintervall mellan stora inflöden samt ökad mängd tillförd näring.

Möjlighet att vända utvecklingen

En gång i månaden utför SMHI mätningar av bland annat syre och svavelväte på flera stationer i Östersjön samt i Skagerrak och Kattegatt. Mätningarna gör det möjligt att följa de förändringar i syreutbredningen som sker efter ett inflöde av nytt syrerikt vatten. Resultaten från månadsmätningarna publiceras sedan i en sammanfattande expeditionsrapport. Syre-, salt- och temperaturmätningar läggs i sin tur upp på SMHI:s hemsida direkt via länk ifrån fartyget. Varje år gör SMHI dessutom uppskattningar av den totala utbredningen av syrefria bottnar i Östersjön och som visar hur syresituationen förändras över året.

Sedan början på 2000-talet har omkring 20 % av Östersjöns bottnar varit helt syrefria. Den temporära syreuppgången under 2014/2015 har gjort att många frågar sig varför det tredje största inflödet som någonsin uppmätts inte verkar vända den negativa trenden och vad vi kan göra för att förbättra syresituationen i Östersjön.

– Den fråga vi bör ställa oss är hur mycket näring vi kan tillföra utan att påverka utbredningen av syrefria bottnar. För detta finns det tydliga mål i Baltic Sea Action Plan, en handlingsplan som alla länder kring Östersjön tagit fram gemensamt, säger Lena Viktorsson och fortsätter:

- Precis som det tog flera år innan vi såg följderna av den ökade närsaltstillförseln i form av syrebrist räknar man med att det tar flera decennier innan vi kommer att kunna se positiva effekter  av den minskning av tillförseln som vi åstadkommit. Genom att hålla nere tillförseln av näring ger vi Östersjön bättre förutsättningar för återhämtning. Eftersom det uppskattas ta lång tid för Östersjön att återhämta sig finns det också förslag på att syresätta Östersjöns djupvatten genom aktiv omblandning. Detta förutsätter förstås fortfarande att näringstillförseln hålls nere och alla eventuella konsekvenser av ett sådant förslag är ännu inte utredda idag, avslutar hon.