Arktis 2013 – inte fullt lika extrem avsmältning

Nu har isen i Arktis nått sitt årliga minimum. Årets utbredning blir den sjätte lägsta och volymen fortsätter att ligga på en mycket låg nivå.

Isutbredningen kulminerade i Arktis den 13 september 2013
Figur 1: Havsisens utbredning i Arktis nådde sitt årliga minimum den 13 september i år. Den orangea linjen visar medianutbredningen för just den 13 september för åren 1981-2010. Källa: National Snow and Ice Data Center. Förstora Bild

Nu har utbredningen av havsistäcket i Arktis nått sitt årliga minimum. Fredagen den 13 september täckte isen 5,10 miljoner km² enligt amerikanska National Snow and Ice Data Center (NSIDC) (figur 1). Detta är enligt NSIDC det sjätte lägsta observerade värdet sedan 1979, då den arktiska isutbredningen rutinmässigt uppföljts med hjälp av satellitdata.

De år som haft lägre utbredning än 2013 är 2012, 2007, 2008, 2011 och 2010. År 2009 var minimiutbredningen däremot marginellt högre jämfört med årets.

Detta resultat stämmer väl överens med andra analyser av den arktiska havsisens utbredning, till exempel från tyska University of Bremen (UiB) och från det norgebaserade Nansen Environmental and Remote Sensing Center (NERSC).

Trend säger mer än enstaka år

Genomsnittlig isutbredning augusti 1979-2013
Figur 2: Den genomsnittliga isutbredningen i miljoner km² i Arktis i augusti för åren 1979-2013. Den blå linjen indikerar trenden. Källa: National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Förstora Bild

Enstaka års isutbredning skiftar naturligt på grund av storskaliga vädervariationer. Eventuella tecken av klimatförändringar bör därför studeras utifrån långsiktiga trender.

För Arktis finns kontinuerliga satellitmätningar över havsisens utbredning från och med 1979 samt mer sporadiska data från tidigare år. De data som finns före 1979 baseras på ett begränsat antal lokala observationer. Den genomsnittliga isutbredningen från 1979 och framåt tydliggör hur isutbredningen i Arktis successivt minskat under de senaste 34 åren i augusti (figur 2).

Isens volym svårare att beräkna

Isvolymens avvikelse 1979-2013
Figur 3: Isvolymens avvikelse i 1000 km³ från PIOMAS utifrån medelvärdet för perioden 1979-2011. Den blå linjen markerar trenden medan den grå och ljusgrå skuggningen avser en respektive två standardavvikelser från trenden. De årsvisa staplarna visar osäkerheten i anomalierna. Källa: Polar Science Center (PSC). Förstora Bild

När det gäller havsisen i Arktis handlar det inte enbart om isens utbredning utan även om dess volym, dvs isens utbredning och tjocklek. Isens tjocklek är dock svårare att beräkna än dess utbredning och är därför behäftad med en större grad av osäkerhet.

Isens volym augusti 2013 var ungefär som augusti 2010, enligt uppskattning av det amerikanska analys-systemet PIOMAS (Pan-Arctic Ice Ocean Modeling and Assimilation System).

Isens volym uppvisar en nedåtgående trend (figur 3) enligt Polar Science Center som gör sådana analyser med hjälp av PIOMAS. Enligt PSC har den beräknade medelistjockleken i Arktis minskat med drygt en meter under perioden 1980-2013.

Kyligt och molnigt sommarväder i Arktis 2013

Medeltemperatur Arktis norr om 80°N
Figur 4: Daglig beräknad medeltemperatur i grader Celsius norr om 80°N (röd linje) utifrån europeiska vädercentrets (ECMWF) modelldata. Den gröna linjen visar daglig medeltemperatur beräknat utifrån datamaterial från ECMWFs återanalys ERA-40 för åren 1958-2002. Den blå linjen visar fryspunkten (0°C). Källa: Danmarks Meteorologiske Institut (DMI). Förstora Bild

Vädret i Arktis sommaren 2013 har präglats av hög lågtrycksaktivitet med temperaturer klart under det normala. Lågtrycksaktiviteten har även medfört mer molnigt väder. Danska DMIs graf över temperaturen norr om 80°N ger en fingervisning om hur kylig årets sommar i Arktis varit vilket bidragit till att isutbredningen i år varit högre än under de senaste tre somrarna (figur 4).

Tydliga skillnader mellan 2012 och 2013

Temperatur- och tryckavvikelsen i Arktis under juni och juli - då avsmältningen är som störst - visar på betydande skillnader mellan 2012 års extrema avsmältning och 2013 års mer modesta smältning. Stora delar av Arktis hade i år temperaturunderskott medan det ifjol istället allmänt var varmare än normalt (figur 5). Den allra största skillnaden mellan 2012 och 2013 års isutbredning uppvisar delar av kanadensiska och ryska Arktis där det i år var betydligt större isutbreding samt kyligare än normalt (figur 6).

Temperatur- och tryckavvikelse juni-juli 2012 och 2013.
Figur 5: Temperatur- och tryckavvikelse för juni-juli 2012 samt 2013 utifrån referensperioden 1981-2010. Källa: National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Förstora Bild
Skillnad i isutredningen mellan 2012 och 2013
Figur 6: Skillnader i havsisutbredningen mellan 2012 oh 2013. Över de vitmarkade områdena var det i år is medan det ifjol var isfritt där. Några mindre mörkgrå områden finns och där var det isfritt i år jämfört med ifjol. Källa: National Snow and Ice Data Center (NSIDC). Förstora Bild

Lokalt isfritt till 86°N

Lokalt isfritt upp till 86°N
Figur 7: Den 22 september var det lokalt isfritt ända upp till 86°N nordost om Svalbard. Källa: University of Bremen. Förstora Bild

Trots det generellt kyliga och molniga sommarvädret i Arktis har isen nordost om Svalbard dragit sig tillbaka såpass mycket att det nu lokalt är isfritt ända upp till omkring 86°N (figur 7). I slutet av augusti bildades dessutom ett större hål i isen omkring 87°N som nu dock frusit igen. Över detta område var temperaturen under juni-juli över det normala (figur 6) och där är istäcket överlag något mindre i år jämfört med 2012.