Årets antarktiska ozonhål är rekordlitet

I slutet av september och början av oktober brukar det årligen återkommande ozonhålet över Antarktis kulminera. Det vill säga då är det som störst, djupast och maximal mängd ozon saknas. Årets hål konkurrerar med år 2010, 2004 och 2002 års hål om att bli ett av de minsta på senare tid, både vad gäller storleken och mängden nedbrutet ozon.

Ozon är en gas i atmosfären som skyddar oss mot den skadligaste UV-strålningen från solen. Det som brukar betecknas som ett ozonhål är det område över Antarktis där den totala ozonmängden ligger under 220 DU (Dobson enheter).

Vanligen börjar hålet att bildas under augusti så gjorde även årets. Hålet dök upp kring den 20 augusti och efter en snabb tillväxt föreföll utvecklingen tämligen normal, men nedbrytningen stannade av någon vecka in i september och därefter har hålet inte vuxit mer utan det har krympt.
Dess största omfattning under september blev cirka 20 miljoner km², vilket är ungefär lika stort som Kanada och USA tillsammans. I de centrala delarna var mängden ozon då cirka 140 DU. De största ozonhålen som observerats har varit kring 28 miljoner km² och med en minsta mängd kring 100 DU.

Det intressanta just nu är att hålet har krympt snabbare än vanligt och att det nu täcker ett område på cirka 15 miljoner km², som jämförelse är Afrika 30 miljoner km².

- Att årets ozonhål är litet kan bero på flera faktorer och det är ännu för tidigt att säga varför. Trots allt är det glädjande och tillsammans med det relativt sett lilla hålet 2010 kan det vara ett tecken på att läkningsprocessen har börjat bli synlig, men ännu finns inga säkra indikationer på att faran är över, säger Weine Josefsson, klimatolog.

Minskade utsläpp av ozonnedbrytande ämnen

Montrealprotokollets begränsningar av produktion och utsläpp av ozonnedbrytande ämnen bör ha påverkat utvecklingen i en positiv riktning. De mest aggressiva av dessa ämnen (CFC) har börjat avta i koncentrationen i atmosfären, men det finns ett orosmoment i att andra mindre aggressiva ozonnedbrytare (HCFC) fortfarande ökar. En annan negativ faktor är att den pågående klimatförändringen gynnar bildningen av polarstratosfäriska moln som är en drivande faktor i uppkomsten av det antarktiska ozonhålet.

Den samlade effekten av reduktionen av utsläppen av ozonnedbrytande ämnen väntas dock bli en återhämtning i ozonskiktet, men den är ännu inte helt tydlig.

– Den naturliga variabiliteten är så stor i ozonskiktet att ett enskilt års storlek på hålet inte kan tas som en intäkt på en förbättring. Och dessutom krävs ett flertal år med positiv utveckling, vilket gör att vi måste ge oss till tåls några år innan vi med säkerhet kan fastställa att ozonskiktet har börjat återhämta sig. Men en läkningsprocess har i alla fall börjat, avslutar Weine Josefsson.

Följ utvecklingen dag för dag

Aktuella uppgifter om ozonhålets storlek, dess djup och även mängden nedbrutet ozon går att följa på några internationella webbplatser.

Information från TEMIS och ESA

Ozone and UV forecast

Information från NASA

Ozone Hole Watch (NASA)

Information från WMO

WMOs senaste bulletin kan du läsa mer om årets antarktiska ozonhål.