Meteorologer definierar vinterns ankomst som den tidpunkt då dygnets medeltemperatur varaktigt understiger 0 grader.
Enskilda år kan avvikelsen från vinterns normala ankomstdatum vara stor. Riktigt milda år kan den meteorologiska vintern helt utebli i Sydsverige.
Det har också hänt att vintern inte varit kallast - som var fallet vintrarna 1956/57 samt 2007/08 då en del stationer runt om i landet hade lägre månadsmedeltemperaturer i november och mars än någon av vintermånaderna.
Här är några exempel på när vintern normalt brukar inträffa:
Kiruna 10 okt
Östersund 4 nov
Stockholm 6 dec
Malmö 7 jan
De senaste decennierna har vintrarna varit mycket milda, vilket syns i diagrammet nedan.
Förutsättningar för "riktig vinter"
Snöfall inträffar oftast i samband med att en varm- eller kallfront passerar. De största snömängderna kommer från varmfronter.
Under vintern kan kall luft från norr och öster som passerar över det relativt varma vattnet i Östersjön och Norska havet ge upphov till lokala, intensiva snöbyar vid pålandsvind. Detta har inget samband med några fronter men kan ge stora snömängder på Sveriges ostkust, Norges norra kust, Gotland, Bornholm och de södra kusterna längs Östersjön.
För att det ska bli riktig vinter med kyla och snö i Sverige krävs det att lågtrycken går på sydliga banor t.ex. över Spanien-Italien-Grekland. Det är då ofta kallt och torrt här. Går lågtrycken över t ex Tyskland-Polen får vi snö i södra Sverige.
Snökanon från havet
I början av vintern kan det bildas kraftiga snöbyar över hav som sedan driver in över våra kuster med mycket snö som följd. Det är kombina-tionen av riktigt kall luft och det relativt varma havsvattnet som gör att det uppstår stora vertikala luftrörelser. Detta då luften närmast vattenytan värms upp och tillförs fukt.
Resultatet blir kraftiga snöbyar som bildas i stråk i vindens riktning. Ju längre sträcka luften transporteras över öppet vatten desto kraftigare snöbyar blir det. När snöbyarna träffar svenska kusten förstärks de ytterligare och snön kan vräka ner.
På satellitbilder kan man se banden med moln över havet och på radar-bilderna dyker snöbyarna upp en bit utanför kusten. Det ser ut som om det står en stor snökanon mitt på havet och sprutar snö över kusten.
De värst utsatta kuststräckorna är området mellan Söderhamn och Stockholm samt mellan Västervik och Mönsterås.
Ett par exempel är december 1998, då det kom 1,5 meter snö i och kring Gävle och januari 1985 då Smålandskusten drabbades av snökaos. De kraftiga snöfallen pågick under flera dygn eftersom vindriktningen var i princip oförändrad.
Just vindriktningen är avgörande för var snöbyarna hamnar. Hade vinden vridit bara några grader hade det kanske inte blivit så allvarligt som det blev.
Vårvinter - Den femte årstiden
Högtrycken sätter sin prägel på vädret i Sverige, vilket innebär klart väder på många håll, med soliga, varma dagar och kalla nätter. Över de snötäckta ytorna i mellersta och norra Sverige blir det stora temperaturvariationer med minusgrader nattetid och plusgrader dagtid.
När snön tinar på dagen och sedan fryser till på natten bildas skare. Samtidigt upplevs solljuset som extra kraftigt genom reflektion mot snötäcket. Detta är vad som i norra Sverige brukar kallas ”den femte årstiden”, eller med andra ord vårvintern!
Januariväder
I grova drag ligger dygnsmedeltemperaturen i januari normalt omkring -10° till -15° i stora delar av Norrland, i Svealand från någon minusgrad vid kusten till -10° i Dalafjällen och i Götaland mellan 0 till -5°.
I större delen av Götalands och Svealands inland ståtar januari 1989 ohotat med rekordet som varmaste januarimånad. Utmed Götaland sydkust kvarstår 1975. I Norrland är det mer blandat med år som 1925, 1930, 1973, 1964 och 1989.
