Tor Bergeron

Tillhörde gruppen av meteorologer som var knutna till den epokgörande Bergenskolan. Genom ett nytt konceptuellt synsätt utvecklades där nya metoder för väderprognoser.

Tor Bergeron (1891-1977) hade många strängar på sin lyra. Han kom till Bergenskolan där han fördjupade luftmassebegreppet och hur fronter bildadas och utvecklas mellan olika luftmassor. Det vill säga en beskrivning av livscykeln hos mellanbreddscykloner. Han sägs ha infört ocklusionsfronten.

Senare arbeten inom molnfysik med is och vattenmoln, nederbördsprocesser, betydelsen av orografin för fördelningen av nederbörd, till exempel projekt Pluvius kring Uppsala där mer än 1000 nederbördsmätare användes för att i detalj studera nederbördens fördelning och beroende av orografin.

Han var den som tillsammans med Findeisen föreslog en mekanism hur nederbörd bildas i moln. Den baseras på växelverkan mellan underkylda vattendroppar och iskristaller. Enligt Bergeronprocessen för nederbördsbildning tillväxer iskristallerna på bekostnad av de underkylda dropparna som då övergår till slut blir så stora att de faller ut som snö. När dessa faller genom lägre och varmare skikt övergår snön i regndroppar.

Bergeron studerade vid universiteten i Stockholm och Leipzig. Arbetade i Bergen 1925-28 och vid universitetet i Oslo 1929-1935. Därefter innehade han ett antal tjänster vid dåvarande SMHI innan han tillträdde en proffesur i Uppsala 1947.

Gösta H. Liljequist har skrivit en biografi "Tor Bergeron" som publicerats i Pure and Applied Geophysics 1980/81, Vol 119, Nr. 3, pp. 409-442.