Solskensolympiaden i Stockholm 1912

Krönika av Sverker Hellström, klimatolog.

I år är det ett hundra år sedan de olympiska spelen i Stockholm. Förmodligen kommer tidningarna snart att fyllas av berättelser, anekdoter och krönikor som uppmärksammar hundraårsjubileet.

De olympiska spelen i Stockholm 1912 har gått till historien som solskensolympiaden. Sommaren 1912 verkar alltså ha varit en riktig kanonsommar. Jag har alltid tyckt om att undersöka sanningshalten bakom påståenden och uttryck som på något sätt relaterar till vädret. Hur är det då med den soliga sommaren 1912?

Hur är det då med den soliga sommaren 1912?

Sommaren började tvekande i juni med dagstemperaturer som inte ens nådde upp till 20°-strecket och regn av och till. I slutet av juni inleddes de olympiska tävlingarna och samtidigt fick Stockholm sina första högsommarvarma dagar för säsongen.

Juli bjöd sedan på torrt väder de allra flesta dagar och minst 25° varmt under nästan hälften av månadens dagar. När sedan spelen hade avslutats i slutet av juli så kom regnet.

Den augustimånad som följde har inga svårigheter att försvara en plats som en av de bedrövligaste som den ombytliga svenska sommaren uppvisat. För flera stationer med mer än hundraåriga mätserier är 1912 års upplaga av augusti den allra regnigaste i statistiken. I Stockholm var det bara tre dygn under månaden som det inte regnade. I nordligaste Sverige upphörde regnet under de avslutande augustidagarna. Anledningen var att det då började snöa i stället!

Dom hade dessutom tur med vädret...

Inte nog med att Sverige blev bästa nation i tävlingarna. Mer tur med vädret än så här kan man nog inte ha under en nyckfull och ombytlig svensk sommar. Så solskensolympiaden gör faktiskt skäl för namnet.