Sjösprång

I sällsynta fall kan havets vattenstånd vid kusten variera med över en meter under perioder på endast 5-60 minuter. Detta fenomen kallas sjösprång.

Sjösprång uppträder oregelbundet och är mycket svåra att förutse
på grund av att flera samverkande villkor måste vara uppfyllda.
Två faktorer synes nödvändiga för att sjösprång ska kunna uppstå.

1) En kallfront eller ett åskväder med frontliknande karaktär rör sig
med en bestämd (kritisk) hastighet V över ett havsområde.

2) Djupet i området är jämnt och måttligt (några tiotal meter)
och bottenprofilen jämn.

En front är vanligen förknippad med en oregelbundenhet i
lufttryck och/eller vind, vilka kan orsaka en vattenståndsstörning.
Om fronten rör sig med en hastighet som ligger mycket nära
hastigheten V för en lång våg enligt sambandet V=√gh, där
g=9.81 m/s² och h är vattendjupet, kan denna störning förstärkas
genom resonans.

När störningen vuxit tillräckligt kan den fortplanta sig på egen
hand som en serie vågor. När dessa träffar en kuststräcka
uppstår sjösprång. På grund av den stora våglängden och
långa vågperioden uppfattas företeelsen som en vattenstånds-
variation snarare än en våg.

I Ystads hamn inträffade ett extremt sjösprång 11-12 juli 1959.
Perioden för svängningarna (tiden mellan två hög- eller lågvatten)
var cirka 10 minuter och största skillnaden mellan hög- och lågvatten
var 132 cm. Sjösprånget orsakades av en åskfrontpassage (väderdata
bekräftar detta), där snabba förändringar i vind och lufttryck gav upphov
till denna snabba vattenståndsvariation.

Vid Kallerö, inne i Öregrundsgrepen observerades ett extremt
sjösprång på 123 cm den 22 maj 1979. Även senare har extrema
sjösprång observerats på flera andra platser längs den svenska kusten.