Sjösprång

I sällsynta fall kan havets vattenstånd vid kusten helt plötsligt öka väldigt fort, ja nästan likt en tsunami. Observationer berättar om att havet stiget med någon meter på 5-60 minuter. Detta fenomen kallas sjösprång.

Sjösprång uppträder oregelbundet och är väldigt svåra att förutse på grund av att flera samverkande villkor måste vara uppfyllda. Dessa två faktorer är nödvändiga för att sjösprång ska kunna uppstå:

  1. En kallfront eller ett åskväder med frontliknande karaktär rör sig med en bestämd (kritisk) hastighet V över ett havsområde.
     
  2. Djupet i området är jämnt och måttligt (några tiotal meter) och bottenprofilen jämn.

Så växer ett sjösprång

En front är vanligen förknippad med en oregelbundenhet i lufttryck och/eller vind, vilka kan orsaka en vattenståndsstörning. Om fronten rör sig med en hastighet som ligger mycket nära hastigheten V för en lång våg enligt sambandet V=√gh, där g=9.81 m/s² och h är vattendjupet, kan denna störning förstärkas genom resonans.

När störningen vuxit tillräckligt kan den fortplanta sig på egen hand som en serie vågor. När dessa träffar en kuststräcka uppstår sjösprång. På grund av den stora våglängden och långa vågperioden uppfattas företeelsen som en vattenståndsvariation snarare än en våg.

Sjösprång i Ystad 1959
Sjösprång i Ystad 11-12 juli 1959. Foto SMHI Förstora Bild

Observationer av sjösprång i Sverige

I Ystads hamn inträffade ett extremt sjösprång 11-12 juli 1959. Perioden för svängningarna (tiden mellan två hög- eller lågvatten) var cirka 10 minuter och största skillnaden mellan hög- och lågvatten var 132 cm. Sjösprånget orsakades av en åskfrontpassage (väderdata bekräftar detta), där snabba förändringar i vind och lufttryck gav upphov till denna snabba vattenståndsvariation.

Vid Kallerö, inne i Öregrundsgrepen observerades ett extremt sjösprång på 123 cm den 22 maj 1979. Även senare har extrema sjösprång observerats på flera andra platser längs den svenska kusten.