Hur förändras havsisen?

I ett framtida varmare klimat förväntas isvintrarna i Östersjön att bli både kortare och mildare. Isläggning kommer dock fortsätta att vara en naturlig del av Östersjöns årscykel, och även i framtiden kommer stränga isvintrar att inträffa, om än mer sällan än under det gångna seklet.

Sverige har den längsta kuststräckan av alla länder i EU. Våra kuster och skärgårdar är inte bara en unik tillgång för rekreation och fiske, utan även en ovärderlig resurs för transport av varor till och från landet. Cirka 85 procent av Sveriges export och import transporteras via kommersiell sjöfart.

Att stora delar av Sveriges farvatten fryser till is varje år påverkar givetvis sjöfarten. Varje vinter kräver mellan ca 500 och 2000 fartyg isbrytarassistans för att ta sig till eller från svenska hamnar.

Havsisen kan under svåra vintrar även påverka annan infrastruktur såsom broar, passagerarfärjor och kustnära bebyggelse. Isläget försvårar ofta krishantering som t.ex. sjöräddning och oljesanering.

En viktig del i ekosystemet

Havsisen spelar en betydande roll för Östersjöns ekosystem. Den reglerar ytvattnets salthalt och skiktning vilket har direkt påverkan på vårblomningen av alger. Algblomning är havets primärproduktion och utgör basen i näringskedjan.

Isen är också viktig för sälbeståndet i Östersjön, eftersom bland annat gråsälar är helt beroende av istäcket när de föder sina ungar.

Varierande isvintrar

Isvintrarnas svårighetsgrad och längd varierar från år till år. Normalläget för Östersjön är dock att hela Bottenviken och Bottenhavet samt skärgårdarna från Stockholm till norra Kalmarsund är isbelagda under en längre sammanhängande period. Isens tjocklek varierar från någon decimeter i söder upp till en dryg meter i norr. Längs västkusten förekommer i normalläget bara tunn skärgårdsis under korta kalla perioder.

I Bottenhavet varar issäsongen normalt från början av december till mitten av maj. I norra Östersjön varar den typiskt från början av februari till början av april, och längs västkusten inträffar isläggning oftast kring mitten av februari.

Havsis som klimatindikator

Isläget i Östersjöregionen har kartlagts noga varje år sedan mitten av 1900-talet, men rapporter och annat material finns ännu bakåt i tiden. Forskare har sammanställt dataserier över isens maximala utbredning, isvinterns längd och istäckets tjocklek från början av 1700-talet och framåt.

De långa dataserierna visar inga tydliga nedåtgående trender gällande maximal isutbredning eller istjocklek. Studerar man de senaste 20 åren mer ingående finns dock ett mönster med fler lindriga eller mycket lindriga isvintrar, och över lag minskad istjocklek.

När det gäller isvinterns längd finns en tydligare trend. Den islagda perioden har under 1900-talet förkortats med mellan 14 och 44 dagar i olika delar av Östersjöområdet. Den största förändringen har skett i söder.

Förändringar i ett framtida klimat

Eftersom havsisen har en så stor påverkan både på mänskliga aktiviteter, såsom sjöfart och rekreation, och för ekosystemet, har många studier gällande framtida förändringar gjorts.

Olika klimatscenarion ger förstås olika resultat, men forskare är överens om att havsisen kommer att påverkas dramatiskt under de kommande 100 åren. De tydligaste förändringarna är att isvinterns längd kommer att förkortas ytterligare och att isens geografiska utbredning kommer att minska.

I alla scenarier är förändringarna störst i söder, medan Bottenviken och norra Bottenhavet påverkas minst. Inget av scenarierna indikerar att havsisen helt kommer att försvinna från Östersjöregionen under nuvarande sekel, och det är viktigt att komma ihåg att variationerna år till år kommer att vara fortsatt stora. Det innebär att stränga isvintrar kommer att finnas även i ett framtida klimat, även om de kan bli färre.

Fakta: Isvintrarnas svårighetsgrad

Isvintrarna indelas i "lindriga", "normala" och "stränga". Den grundläggande faktorn vid bedömning av en isvinters totala svårighetsgrad är havsisens utbredning. Även andra förhållanden som inverkat på sjöfarten tas dock också i beaktande.
 
Dit hör isperiodens längd, istäckets framkomlighet under inverkan av vind- och strömförhållanden mm. Inom begränsade områden kan svårighetsgraden avvika från den totala svårighetsgraden. Under en isvinter som betecknas som lindrig kan till exempel isarna i Bottenviken ha en utbredning och framkomlighet som kännetecknar en normal isvinter.

Gränsen mellan "lindrig" och "normal" isvinter går vid 115.000 km2. Gränsen mellan "normal" och "sträng" isvinter går vid 230.000 km2.

Om scenarioberäkningarna

Kartan ovan visar viktade medelvärden för 30-årsperioder. Beräkningarna utgörs av regionala nedskalningar med SMHIs modell RCAO, utifrån två globala modeller och fyra (HadCM3-A1B, ECHAM5-r1-A2, ECHAM5-r1-A21B, ECHAM5-r3-A1B.)