Västerbottens klimat

Trots att höjdskillnaderna är mindre än i många andra landskap i norra Sverige – högsta punkten ligger drygt 500 m ö h – och att avståndet till kusten ingenstans är större än 11 mil har Västerbotten ändå de största temperaturskillnaderna i januari av alla svenska landskap. När vi kommer upp till Västerbotten är det slut på den kraftigt kuperade kust som karakteriserar södra Norrland, något som märks i form av ett mindre uttalat kustmaximum i nederbörden.

Stora temperaturskillnader vintertid

I januari varierar medeltemperaturen från -6° ute vid Holmögadd i Norra Kvarken till nära -15° i Myrheden alldeles vid gränsen till Norrbotten i det norra inlandet, en skillnad på hela nio grader, vilket är mer än något annat svenskt landskap kan uppvisa.
 
Sommartid är temperaturskillnaderna betydligt mindre. I juli är det kallast på de högsta höjderna i nordväst med ner till mellan 12 och 13°, medan det är varmast i ett stråk strax innanför själva kustlinjen med drygt 15°.

Den högsta temperatur som uppmätts i landskapet är 34.2° i Skellefteå den 3 juli 1968. Vid samma tillfälle hade Skellefteå flygplats 34.0° och Hällnäs-Lund 33.3°. Kallast i Västerbotten var det i köldhålet Myrheden med -45.6° den 10 januari 1950.

Myrheden kan också ståta med det svenska köldrekordet för oktober med -31.5° den 28 oktober 1968.

Skyfall

Den genomsnittliga uppmätta nederbördsmängden per år varierar i Västerbotten från 500 mm vid kusten längst i norr till 700 mm ett stycke innanför kusten vid Ångermanlandsgränsen sydväst om Umeå.

Den största dygnsnederbörd som uppmätts i Västerbotten är de 146 mm som vräkte ner över Holmögadd på morgonen den 8 augusti 1948, så tidigt för övrigt att mängden bokfördes på dygnet innan, eftersom nederbördsdygnet räknas från kl 07 till 07.

Den näst största mängden är av betydligt senare datum, eller den 27 augusti 2007. Röbäcksdalen utanför Umeå fick då 119 mm. Den största månadsmängden i Västerbotten oavsett månad är 275 mm i Stenfors, 8 km söder om Botsmark i juli 1979.

Stora snödjup

Det största snödjup som rapporterats från Västerbotten är 151 cm i Vännäs den 4 februari 1967. Här, liksom längre söderut, var det många och rikliga snöfall i december 1966 som lade grunden för rekordet.

I norra Norrland är fallen med verkligt svåra snöoväder i kusttrakterna färre än längs södra Norrlandskusten. Det beror delvis på att kusten är flackare i norr, men framför allt på att Bottenviken isläggs betydligt tidigare än Bottenhavet, vilket redan tidigt på säsongen begränsar tillförseln underifrån av den för molnbildningen och nederbördsprocessen nödvändiga vattenångan.

I det norra inlandet kan det dock snöa redan i slutet av sommaren, och ett märkligt sådant fall inträffade i nordvästra Västerbotten så extremt tidigt som den 30 augusti 1986.
Ingen av stationerna i landskapet rapporterade visserligen snötäcke, men det förefaller högst troligt att ett kortvarigt sådant ändå bildades i högre terräng.

Stormar

Eftersom det oftast blåser som allra hårdast vid västlig vind är Norrlandskusten i allmänhet förskonad från de verkligt svåra stormarna.

Bjuröklubb söder om Skellefteå är dock en udde som sticker ut mot norr och som därför i någon mån är utsatt för västvindar. Där uppmättes också landskapets högsta vindhastighet nämligen 30 m/s dels den 18 januari 1953, dels den 3 mars samma år.