Molnen orsakar stora och ibland snabba variationer i UV-strålningen. Emellertid kan man lätt bedra sig eftersom värmeeffekten försvinner även vid relativt sett tunna moln eller små moln medan UV-strålningen kan bestå till större delen. Förlusten av värmeeffekten kan lura en att tro att man är skyddad.
Aerosoler, partiklar eller droppar i luften, kan om de förekommer i stora mängder reducera UV-strålningen exempelvis i vissa storstäder. I Sverige är inverkan av aerosoler i detta avseende oftast liten.
Höjden över havet kan ha stor betydelse för mängden UV-strålning. På höga höjder är luften ofta klarare, horisonten oftare friare, och man har dessutom en del av atmosfären under sig. En grov tumregel är att UV-strålningen ökar med 10 procent per 1000 m.
Reflektans hos snö och vatten
UV-strålning reflekteras mot marken. Förmågan hos en yta att återkasta strålning benämns reflektans. Den varierar vanligen med strålningens våglängd och ytans egenskaper.
De flesta naturliga ytor är dåliga på att reflektera, men snö är ett stort undantag. En ren nysnöyta kan reflektera 90 procent av den inkommande strålningen.
En människa på ett snöfält utsätts alltså för strålning från flera olika riktningar. Om solen står högt kan UV-strålningen bli synnerligen intensiv och det är då viktigt att skydda inte bara huden utan även ögonen (snöblindhet).
En allmänt utbredd missuppfattning är att havet reflekterar UV-strålningen och att det därför är lättare att bli bränd på sjön eller stranden. Sanningen är att en vattenyta är en dålig reflektor; vanligen reflekteras mindre än 10 procent av den nedåtriktade UV-strålningen.
Däremot tränger strålningen ned i vattnet och ca 50 procent finns kvar en halv meter ner. Detta faktum gör att man kan råka bränna sig vid bad då man pga. vattnets avkylande inverkan förleds att tro att man är skyddad under vattenytan.
Strålning från himlen
Om vatten inte reflekterar UV-strålningen, vad beror det då på att man ofta blir bränd när man är på sjön eller stranden på sommaren? Det har att göra med UV-strålningens fördelning på himlen.
När solstrålningen tränger ner genom atmosfären sprids en del av ljuset. Mest effektivt sprids de kortaste våglängderna, varav vi med ögat kan se de blå. Därav himlens blå färg. De ultravioletta strålarna sprids än effektivare än de blå. Detta innebär att den direkta solstrålningen reduceras i motsvarande grad i det ultravioletta.
Något förenklat kan man säga att på sommaren när solen står som högst i Sverige kommer ungefär hälften av UV-strålningen från solen och hälften från himlen. Vid lägre solhöjder dominerar den himmelsspridda strålningen. Detta får till följd att ju mer av himlen som man exponeras inför ju mer UV-strålning kan man få.
Ute på havet eller vid kusten är horisonten fri och man kan således exponeras för både sol och himmel. Inne i staden eller vid en skogsjö är ofta horisonten avskärmad till viss del och den potentiella strålningen är reducerad.
Detta medför även en annan spännande effekt. Om man sitter i skuggan av ett högt träd eller ett parasoll vid stranden kan man fortfarande bli utsatt för betydande mängder UV-strålning.