Tromber

I extra kraftiga bymoln (Cumulonimbus) kan en tromb bildas under molnbasen. Det är en kraftig virvelvind, som breder ut sig från molnet ner mot marken. Såväl vindarna som det låga trycket kan åstadkomma stor skadegörelse.

Tromb vid Gotska Sandön
Tromb över havet vid Gotska Sandön den 17 augusti 2014.
Foto Tomas Engblom

Det som i dagligt tal kallas tromber kan i verkligheten röra sig om åtminstone fyra olika fenomen. Tre av dessa är fysikaliskt närbesläktade.

Äkta tromber - som den här artikeln handlar om - definieras som en kraftig luftvirvel som sträcker sig från basen av ett Cumulonimbus (bymoln) ner till markytan. Det är däremot inget krav att det ska finnas en synlig molnslang (tuba).

I samband med mäktiga bymoln kan det förekomma kortvariga men mycket kraftiga fallvindar. Dessa saknar dock den rotation som utmärker tromber.

I samband med dessa fallvindar kan det bildas mindre virvlar som till skillnad från äkta tromber inte har kontakt med molnbasen. I USA kallas detta fenomen "gustnado". Något svenskt ord finns inte.

Stoftvirvlar är virvelvindar som bildas vid marken utan koppling till något moln. Till skillnad från de tre ovanstående fenomenen förekommer stoftvirvlar ofta i samband med soligt och varmt väder.

Utseende

Tromber är små men kraftfulla virvlar som bildas i intensiva bymoln, Cumulonimbus. En tromb känns igen på den karakteristiska molnslang (tuba) som vanligtvis hänger ner från molnet.

I trombens centrala del är lufttrycket mycket lågt, vilket sänker temperaturen så att molndroppar bildas. Därmed blir den typiska molnslangen synlig, även kallad tuba.

Tromben kan virvla upp löst material från marken, eller vatten om den uppträder över havet. I dessa fall ser man att den roterande luften (virveln) nära jordytan är större än vad molnslangen högre upp är.

Dimensioner, vindhastigheter och lufttryck

Tromben går från molnets nedre delar på 1-2 km höjd ner till marken. Diametern på luftvirveln ligger normalt mellan 10 och 100 meter, men i USA kan den växa till drygt 1000 m.

Vindhastigheten i de kraftfullaste nordamerikanska tromberna kan nå upp mot 140 m/s. I Sverige kan vindhastigheten uppskattningsvis komma upp i omkring 75 m/s, vilket är drygt två gånger orkanstyrkan.

Till skillnad från vinden kring vanliga lågtryck kan vinden i en tromb rotera både med- och motsols.

Utifrån beräkningar av bland annat det tryckfall som krävs för att åstadkomma den kondensation som bildar trombens molnslang, har man uppskattat att lufttrycket i centrum av en intensiv tromb kan vara ungefär 100 hPa lägre än i omgivningen.

I USA har man i enstaka fall lyckats utföra direkta mätningar av lufttrycket i en tromb, och dessa har visat på tryckfall i samma storleksordning.

Bildningssätt

Tromber anses uppstå i gränszonen mellan fallvindar och de uppvindar som skapar själva molnet. Det exakta förloppet är ej klarlagt men man vet att fallvinds- och uppvindsströmmarna ofta roterar en aning, speciellt i mycket stora bymoln, och att detta kan ha betydelse för uppkomsten av virvlar i gränszonen.

Kraftiga fallvindar ger större vindskjuvning (skillnad i vindriktning eller vindhastighet över en kort sträcka) i gränszonen och detta bör gynna uppkomsten av tromber. På så sätt skulle de två fenomenen ändå stå varandra nära, även om de inte bör förväxlas med varandra.

Förekomst av tromber

I Sverige är tromber vanligast under sommaren, men de kan även förekomma under hösten. De flesta har observerats i södra Sverige och där utmed kusterna.

Tromber är inte så ovanliga. Det bör bildas åtminstone något tiotal i Sverige årligen men det exakta antalet är osäkert. Detta eftersom tromberna är små och ofta kortvariga, och då Sverige på många håll är glest befolkat och skogsklätt upptäcks långt ifrån alla.

Tromberna som uppstår över vatten bryts ofta ner snabbt när de drar in över land där friktionen mot marken tömmer tromben på energi.

Trombens skadeverkningar

Tromben lämnar ofta spår i naturen. Exempelvis fälls träd ofta i olika riktningar till skillnad från en vanlig storm, där träden fälls ungefär i samma riktning.

I några fall har de lyckats göra flera mil långa gator i skogar.

Föremål kan föras iväg långa sträckor, och kraftiga tromber kan slita av hustak och lyfta bilar.

Trombskador i Österby i juli 2014
Skador efter tromb vid Österby brygga den 30 juli 2014
Foto Hans Högblom

Spektakulära svenska tromber

De flesta tromberna i Sverige är blygsamma virvlar jämfört med tromberna i USA och orsakar bara begränsade skador. Det kan röra sig om några nedfallna träd och avblåsta takpannor, men i några fall blir skadorna större.

Den 2 oktober 1986 drog en tromb upp en tre kilometer lång gata i skogen i östra Jämtland mot gränsen till Ångermanland och Medelpad. Det var en kallfront som passerade på eftermiddagen och det förekom både åska och hagel. Tromben kunde spåras i skogen över en 9 km lång sträcka. Tiotusentals träd föll och de högsta vindhastigheterna har uppskattats till över 75 m/s.

Tromb i fjällen 2012
En tromb i jämtlandsfjällen 7 augusti 2012 cirka 16.30. Bilden är tagen från Getryggens sydsluttning i närheten av Storulvåns fjällstation. Tromben var 1-2 mil söderut, någonstans mellan Sylarna och Helags.
Foto Erik Sandelin

Tornados i USA

I USA är tromberna, som där kallas tornados, mycket fruktade. De förflyttar sig oftast med en hastighet omkring 50 km/tim. Virvelns livslängd varierar från sekunder till flera timmar, men vanligast är 5-10 minuter.

USA har omkring 1000 tornados om året och trots att varningar utfärdas dör många människor på grund av dem. De materiella skadorna är förstås också enorma där de riktiga monstertromberna drar fram.

Den tornado som krävt flest liv i USA är den så kallade ”Tri-state tornado” som den 18 mars 1925 krävde 695 liv i Missouri, Illinois och Indiana.

I mer modern tid är den högsta dödsiffran 158 i samband med en tornado som den 22 maj 2011 drabbade staden Joplin i Missouri.

Det är mycket svårt att med konventionella vindmätare mäta vindhastigheten i en kraftig tornado. Men med dopplerradar detekterades vindar upp till 135 m/s i samband med en tornado i Oklahoma den 3 maj 1999.

I USA har NOAAs Storm Preciction Center ett övergripande ansvar för varningar och prognoser av tornados.

Följdverkningar av "Tri-state tornado" 1925
Spektakulära följdverkningar av den ovannämnda "Tri-state tornado" i mars 1925. Källa: NOAA Photo Library

Fujitaskalan

I USA klassificerar man styrkan hos en tornado enligt den så kallade Fujitaskalan, som utvecklades av Theodore Fujita i början av 1970-talet. Fujitaskalan baseras på den skada en tornado orsakar och har sex olika klasser, F0-F5, där F5 omfattar de allra kraftigaste tornadoerna.

Sedan år 2007 används en reviderad Fujitaskala ("Enhanced Fujita Scale") med klasserna EF0-EF5.

Utifrån de skadeverkningar som de olika klasserna representerar har man gjort följande uppskattningar av vindhastigheten:

  • F0 20-35 m/s EF0 29-38 m/s
  • F1 35-52 m/s EF1 38-49 m/s
  • F2 53-72 m/s EF2 50-60 m/s
  • F3 72-93 m/s EF3 61-74 m/s
  • F4 94-117 m/s EF4 74-89 m/s
  • F5 117-142 m/s EF5 > 89 m/s

I Sverige är det endast undantagsvis som en tromb når mer än klass EF2.