Smålands klimat

Småland är Sveriges tredje största landskap och har därtill en höjdskillnad på hela 377 m, vilket innebär stora klimatskillnader.

I januari är det i genomsnitt -4° på landskapets högsta punkt Tomtabacken, lika kallt som i Gävletrakten, medan det vid södra Kalmarsund bara är omkring -1°.

Än märkligare är att Tomtabacken i juli har en medeltemperatur på bara 14°, nästan på tiondelen samma som Jokkmokk vid polcirkeln. Kustområdena i öster är ett par grader varmare, och hör till de varmaste i Sverige.

Den uppmätta årliga nederbördsmängden varierar i genomsnitt från 500 mm i Kalmartrakten och på Visingsö till det dubbla vid gränsen mot Halland.

Varmast i Sverige

Bertil Axelsson i Målilla (senare meteorolog vid SMHI) uppmätte 38,0° vid en extra observation kl 14 den 29 juni 1947. En tangering av det svenska temperaturrekordet var därmed ett faktum!

Förutom värmerekordet för juni innehar olika platser i östra Småland de svenska värmerekorden för ytterligare fem månader, nämligen januari med 12,4° i Allgunnen den 5/1 1973, februari med 16,5° i Västervik och Ölvingstorp sydväst om Kalmar den 18/2 1961, mars med 22,2° i Oskarshamn och Sandbäckshult sydväst om Mönsterås den 30/3 1968, maj med 32,5° i Kalmar den 28/5 1892 (delat med Kristianstad dagen innan) samt oktober med 24,5° i Oskarshamn den 9/10 1995.

Kallast i Götaland

Småland innehar också köldrekordet för Götaland. Det sattes den 13 och 14 januari 1918, då Lommaryd hade -38,5°.
 
Nästan lika kallt var det den 26 och 27 januari 1942, då Ogestad, Lessebo och Oskarshamn hade -38,0°. Noteringen i Oskarshamn är mycket anmärkningsvärd, eftersom staden ligger vid kusten.

Rekordregn i Växjö

Den västra delen av Småland får i genomsnitt betydligt mer nederbörd än den östra beroende på att de förhärskande sydvästvindarna tvingar luften att stiga över Sydsvenska höglandet.

De största dygnsmängderna förekommer däremot i samband med att lågtryck passerar norrut över Östersjön och det allra värsta regnet i Småland var ett åskregn som den 14 augusti 1945 gav 141 mm i Växjö.

Augusti 1945 är också den nederbördsrikaste kalendermånaden i Småland med 347 mm i Ljungby.

Våldsamma oväder

Smålandskusten är utsatt för svåra snöfall i samband med ihållande nordostvind över isfritt hav. Det värsta av dessa inträffade den 3-4 januari 1985, och gav upp till en meter nysnö. Enligt SMHIs kartläggning uppskattas snödjupet i trakten av Misterhult till som mest ca 150 cm vid detta tillfälle.

Ett i tiden mer utdraget snöfall inträffade under första hälften av januari 1987, alltså bara två år senare. Då var snödjupet störst i Oskarshamn med 105 cm den 14. Båda snöovädren orsakade enorma problem för trafiken.

Men det kan även snöa våldsamt i inlandet. Under ett mycket svårt snöoväder som kulminerade den 17 november 1995 fick sålunda Ramsjöholm nordost om Huskvarna 75 cm snö. Det största snödjup som uppmätts i Småland är 125 cm i Tranhult väster om Vaggeryd den 14 februari 1977.

Ett snöfall som inträffade den 23 oktober 1921 vållade närmast totalt bortfall i eldistributionen i norra Götaland och södra Svealand. Anmärkningsvärt är också ett snöfall som så sent som den 14 juni(!) 1982 gav upp till en decimeter snö i landskapets inre.
 

Extrema skogsskador

Eftersom det blåser från väster när det stormar som värst i Sverige, är Småland då mindre utsatt än väst- och sydkusten.

Att det kan blåsa hårt även vid västvindar blev smålänningarna dock varse den 8 januari 2005, då vindbyar på upp till 33 m/s noterades i både Växjö och Ljungby. Vid detta tillfälle orsakades extremt omfattande skogsskador och avbrott i elförsörjningen och teletrafiken.

Ett mer okänt problem för elförsörjningen orsakade stormen den 22 september 1969. Då piskades salt skum upp till havs och drev in över land, bl a till Småland, där det avsattes på elledningarnas isolatorer med kortslutning som följd.