Skogsskador efter Gudrun

Stormen den 8 januari 2005 orsakade omfattande skador framförallt i mellersta och södra Götaland. Meteorologiskt sett liknade stormen mycket de som drabbade samma område år 1902 och 1969. Jämför man istället de olika stormarna utifrån skador på skog de orsakat är skillnaderna betydande.

Stormen Gudrun beräknas ha fällt omkring 75 miljoner kubikmeter skog. Motsvarande siffra för stormen 1969 uppskattades till 25 miljoner kubikmeter, medan skadorna efter stormen 1902 var betydligt mindre omfattande räknat i volym skadad skog.

Nordvästra Götaland drabbades värst vid septemberstormen 1969, medan både stormen 1902 och 2005 drabbade centrala Götaland värst. Om nu centrala Götaland drabbats av två vindhastighetsmässigt i stort sett jämförbara stormar, varför skadades då så mycket mera skog av stormen 2005 än den 1902?

En del av skillnaderna skulle kunna förklaras av att tjäle i marken gör träden mera vindstabila och att marken var tjälad vid stormen 1902, medan den var otjälad stormen Gudrun drog fram. Vid 2005 års storm uppstod dock förhållandevis mycket stambrott, trots otjälad mark. Detta måste då förklaras på annat sätt.

Förändrat skogstillstånd

Viktiga bidragande orsaker till skillnaderna i skadornas omfattning mellan de två stormtillfällena står att finna i ett förändrat skogstillstånd. Varför och hur har då skogslandskapet förändrats så att det blivit mera sårbart?

Under 1900-talet har vi i Sverige satsat på att öka skogsproduktionen. Denna satsning har varit mycket framgångsrik, vilket bland annat resulterat i att det numera finns mer skog som kan blåsa ner. När så en kraftig storm som Gudrun drabbar de mest skogrika områdena blir därför skadorna omfattande.

Även andra förändringar i skogslandskapet spelar roll. Exempelvis har vi fått en förskjutning av åldersklasserna mot något äldre skog. Äldre träd är vanligtvis större än yngre träd och utgör därför större vindfång och är därmed mer utsatta för vind.

I mitten av förra seklet introducerades dessutom trakthyggesbruket som numera är den helt dominerande skogsbruksmetoden i Sverige. Trakt-hyggesbruk innebär bland annat att ytor kalavverkas. Mellan hygge och kvarvarande skog skapas därmed kanter vilka är särskilt vindutsatta.

Ytterligare en förklaring är att man i skogsbruket i hög grad satsat på gran på bekostnad av mera stormfasta trädslag. Alla dessa förändringar har bidragit till att göra skogen mer sårbar för vind och bör förklara en stor del av skillnaderna i stormfälld volym skog mellan julstormen 1902 och januaristormen 2005.