Skånes klimat

Skåne ståtar med många värmerekord men också ett par nederbördsrekord. Det öppna landskapet medför även att det blåser ofta och hårt.

Medeltemperaturen i januari varierar från 0° på Falsterbonäset till -2° vid Smålandsgränsen, och i juli från 15° i trakterna av Skånes Fagerhult till 17° i Malmö. Den uppmätta genomsnittliga årsnederbörden är minst, omkring 500 mm, på Falsterbonäset och i Åhustrakten, medan den är dubbelt så stor 200 m ö h på Hallandsåsen.

Ett varmt landskap

Sveriges sydligaste landskap är även det i genomsnitt varmaste, något som gäller alla årstider utom möjligen sommaren, som dock är längre här än i övriga delar av landet. Skånska väderstationer innehar de svenska värmerekorden för maj (32,5° i Kristianstad den 27/5 1892), september (29,1° i Stehag den 1/9 1975), november (18,4° i Ugerup vid Kristianstad den 2/11 1968) och december (13,7° i Simrishamn
den 24/12 1977). Majrekordet delar Kristianstad dock med Kalmar.

Den högsta temperaturen någonsin i Skåne är 36,0°, vilket uppmättes i Ängelholm den 30 juni 1947.

Bistert ibland

Skånes lägsta temperatur uppmättes i Sjöholmen mellan Stehag och Höör den 26 januari 1942, då det var vindstilla och -34,0°. Att det är en sak vad termometern visar och en helt annan sak hur mycket man fryser hade skåningarna blivit varse dagen innan.

Då var det nämligen enligt termometern omkring fem grader varmare, men samtidigt blåste det kuling, åtminstone på öppet belägna platser, vilket motsvarar ungefär samma kyleffekt som vid -47° och vindstilla.

Katastrofregn

Den största dygnsnederbörd som rapporterats från en SMHI-station i Skåne är 159 mm i Båstad den 26 juli 1937, men det finns säkra uppgifter om betydligt större dygnsmängder.

Forskare vid universitetet i Lund studerade i början på 1960-talet nederbördsfördelningen i östra Skåne i detalj och under den tid dessa mätningar pågick inträffade flera extrema skyfall.

Allra mest under ett dygn fick Karlaby, 6 km väster om Simrishamn, med 237 mm den 6 augusti 1960. En ännu större mängd, 260 mm, föll dock enligt privata mätningar i Vånga i nordöstra Skåne den 31 juli 1959.

Under denna månad, som i övrigt var mycket torr, fick vår station i Bäckaskog i samma område hela 333 mm regn, vilket är den största uppmätta månadsmängden oavsett månad i Skåne.

Snöstormar

Dessa häftiga regn orsakade stor förödelse, men trots överlag beskedliga vintrar är det ändå snön och blåsten som tillsammans ställer till de verkligt stora väderproblemen i Skåne.

Det allra värsta snöovädret efter kriget inträffade vintern 1978-79. Problemen började redan i samband med en svår snöstorm strax före årsskiftet, men förvärrades av ytterligare en mycket långvarig sådan i mitten av februari. Det är ingen överdrift att karakterisera de då rådande förhållandena som katastrofala.

Med hänsyn till det stora antalet drabbade och det allvarliga i situationen måste snöovädret i februari 1979 betecknas som det svåraste i Sverige över huvud taget i modern tid. Det största snödjup som rapporterats i Skåne, inträffade dock den 20 mars 1942 då Sankt Olof hade 100 cm.

Värt att notera är också att den som helhet ovanligt varma och torra sommaren 1955 inleddes med extremt kyligt väder och att det till och med kom lite snö på sina håll i Skåne så sent som den 8 juni.

Orkaner

Den öppna landskapstypen i stora delar av Skåne ger vinden fritt spelrum, ofta med skador som följd. Den orkan som i synnerhet drabbade de södra delarna av landskapet den 17 oktober 1967 torde vara den svåraste där under de senaste 100 åren.

Som mest blåste det då 33 m/s i medelvind i Ystad och antagligen ännu mer vid Smygehuk, där dock vindmätaren blåste sönder innan vinden kulminerat. Denna storm krävde minst fyra människoliv.