Sjöbris uppstår oftast efter en klar, vindstilla morgon. Under dagen värms markytan upp av solen, främst under molnfria dagar. Luften vid markytan värms i sin tur och stiger uppåt till 1-2 km höjd – eftersom varm luft är lättare än kall.
Ute till havs däremot ändras inte vattenytans temperatur nämnvärt under dagen och därifrån strömmar svalare luft in och ersätter det tomrum efter luften som stigit uppåt inne över land.
Det är alltså dessa temperaturkontraster mellan land och hav som ger upphov till den typiska sjöbriscirkulationen.
Solgångsvind
Sjöbrisen blåser till en början vinkelrätt från havet mot land. Ett område närmast kusten avkyls då och det medför att molnen faller ihop vilket brukar innebära klart väder i dessa regioner.
Under dagens lopp vrider sjöbrisen medsols, det vill säga mot söder på ostkusten och mot norr på västkusten - den kallas därför också för solgångsvind. Mot kvällen blåser det ofta nästan parallellt med kusten.
Sjöbrisen påverkas dock i hög grad topografin och kan därför variera avsevärt från en del av kusten till en annan.
Sjöbrisen omfattar först bara kilometrarna närmast kusten. Under dagens lopp tränger den allt längre in över land, ibland några mil, och kan medföra ett abrupt temperaturfall och stigande relativ luftfuktighet.
I den stigande luften inne över land bildas också lätt stackmoln, och i vissa fall bymoln, som ger regn- eller åskskurar.
Vanligast under sommareftermiddagar
Sjöbrisen förekommer främst under sommarhalvåret och är särskilt tydlig på vår och försommar då temperaturskillnaderna mellan land och hav är som störst.
Sjöbrisen är oftast kraftigast under eftermiddagen. Vindarna når vanligen 5-7 m/s, men hastigheter över 10 m/s kan förekomma. Under kvällen, när temperaturskillnaderna minskar, dör sjöbrisen ut.
Under natten då landområdet blir kallare än havsytan, uppstår en cirkulation i motsatt riktning, landbrisen, men den är betydligt svagare än sjöbrisen.
Varning klass 2, Sverige