Satellit

Data från satelliter är mycket användbara för en rad olika meteorologiska och oceanografiska ändamål. Bearbetade satellitdata ger information om bland annat molnslag, molnhöjd, fuktighet, sjö- och havsytetemperaturer och markytans tillstånd.

Bildinstrumentet på en vädersatellit mäter strålning, strålning från jorden och från atmosfären mellan jorden och satelliten. Satelliterna har många olika kanaler som mäter i olika frekvenser (frekvensband). IR-strålning (temperatur) syns bra i vissa frekvenser, och vanligt ljus (färger) i andra.

Den uppmätta strålningen i de olika frekvenserna beror till exempel på atmosfärens fuktighet och temperatur och därmed också på vilken sorts moln som finns i atmosfären. Man kan också få värdefull information om vädersituationen genom att kombinera och jämföra kanaler.

Strålningen kommer också från marken och beror t.ex. på markens färg och temperatur. Därmed kan man exempelvis se snötäckt mark och få reda på vattenytans temperatur i haven. Om inga moln är i vägen förstås!

De olika kanalerna i SMHIs satellitbilder

Visuella kanaler (VIS) registrerar kortvågig strålning, dvs. det solljus som jorden och atmosfären (t ex molnen) reflekterar. På en bild ser man vad man i princip skulle ha sett om ett vanligt foto hade tagits. En sådan bild är alltså bara möjlig att få under den ljusa tiden av dygnet.

De infraröda kanalerna (IR) mäter långvågig strålning från både marken och molnen. Långvågig (infraröd) strålning beskriver temperatur. Om man vet vilken temperatur ovansidan på molnen har, kan man ofta säga på vilken höjd molnen finns. Principen är: ju kallare desto högre upp.

Men det är svårt, särskilt för tunna moln, eftersom strålningen är en kombination av strålningen från molnet och från marken under molnet. En IR-bild är möjlig att få dygnet runt (oberoende av dagsljus).

Man kan presentera en enskild kanal som en svartvit bild, eller en kombination av t.ex. tre olika kanaler- en RGB-bild. Ofta kombinerar man visuella och infraröda kanaler. Även skillnader mellan två kanaler ger värdefull men något mindre intuitiv information.

Vad kan man ha satellitdata till?

För det första är det viktigt att komma ihåg är att satellitdata är en typ av observation, dvs. berättar för oss hur läget var just precis då data inhämtades.

Satellitdata används exempelvis som indata i datormodellerna för numeriska väderprognoser och kompletterar andra mer glesa observationer. Det behövs för att kunna ge ett bra utgångsläge när datormodellen ska beräkna hur vädret ska utvecklas framåt i tiden.

En bildsekvens som visar hur molnen rör sig kan visa satellitinformation för det som varit, samt en molnsimulering från en datormodell för hur det ska bli. Satellitinformationen är lite av ett facit - hur det faktiskt blev. Satellitdata finns förstås aldrig framåt i tiden, hur molnen kommer att röra sig är alltid en beräknad rörelse!

Bilder, som är skapade av satellitdata, är också användbara för både meteorologer och oceanografer för att få en uppfattning om nuläget. Exempelvis för att avgöra exakt var en front finns, om fronten verkligen rört sig den väg som morgonens modellkörning beräknade.

Bilderna kan också användas för att upptäcka mer lokala fenomen som inte syns i modellerna, som dimma eller större bymoln (lokalt bildade skurar, ofta med åska) en sommareftermiddag.

Det finns även speciella RGB-bildkombinationer som är anpassade för att lättare kunna urskilja konvektion och dimma. Oceanograferna använder bland annat bilderna till att kartera is och för upptäcka algblomning.

Bildinstrumentet mäter även strålning från ozon och koldioxid och kan användas t.ex. för att bestämma luftkvalitet och lokalisera skogsbränder. Det finns också en mängd andra viktiga instrument på satelliterna. Man kan t.ex. med ett radarinstrument bestämma vågmönster och våghöjd och därigenom beräkna vind över hav. Ett annat kan mäta havsvattennivån.