Pärlemormoln

På engelska kallas dessa moln "nacreous clouds" eller "mother of pearl clouds" och på fackspråk "Polar stratospheric clouds" (PSC). Pärlemormolnen är mycket sällsynta. De består av ytterst små partiklar av flytande eller fast vatten samt svavelsyra och salpetersyra och bildas på 20-30 km höjd, alltså minst dubbelt så högt som de vanliga molnen.

För att de skall kunna bildas måste temperaturen vara mycket låg, under -75°C. De har huvudsakligen observerats på höga breddgrader, till exempel i Skottland, Skandinavien och Antarktis. Pärlemormoln framträder tydligast om luften är ren och klar i de lägre luftlagren, till exempel efter en kallfrontspassage.

Pärlemormoln kan exempelvis bildas när det blåser kraftigt över den skandinaviska fjällkedjan under vintern. Det bildas då vågor på läsidan och det lilla vatten som finns på dessa höjder kondenseras i vågtopparna. Tillsammans med svavelsyra och salpetersyra bildar det kondenserade vattnet droppar/partiklar med ungefär samma storlek. Att pärlemormolnen bildas i samband med en vågrörelse i atmosfären gör att de får liknande form som de medelhöga linsmolnen (altocumulus lenticularis).

Att storleken på partiklarna är densamma medför att ljuset sprids på ett likartat sätt för respektive våglängd. Det sker en färgseparering, så kallad irisering, som vi ser såsom vackra pärlemorskimrande moln. Om dessa moln bildas under andra förhållanden varvid dropparna inte är lika stora så uppstår inte färgsepareringen utan då blir molnen mer silvervita.

Dessa moln är även inblandade i nedbrytning av ozonskiktet.