Orkanens öga

Ett av naturens kanske mest spektakulära fenomen är det nära nog cirkulära öga vilket uppträder hos fullt utvecklade tropiska cykloner. I allmänhet är ögat 30-60 km i diameter. Här återfinns även det lägsta trycket hos en tropisk cyklon och den stora skillnaden i vinden mellan ögat och ”ögonväggen” strax utanför ögat gör att det även råder stora tryckskillnader. Detta beror på att luften i ögonväggen hävs och kyls medan den inne i ögat sjunker och värms upp och då varm luft har lägre densitet leder detta till ett tryckfall. Inne i ögat är vinden svag samtidigt som medelvinden strax utanför (i ögonväggen) ögat kan vara 70 m/s eller mer hos de mest intensiva cyklonerna.

Från observationer har man funnit att luften i ögat består av två luftlager separerade från varandra (Willoughby, 1998). Från marken och upp till ungefär 700 hPa-nivån är luften mycket fuktig med en relativ fuktighet på 95-100% och det är sällan ögat är helt molnfritt. Ovanför denna nivå vidtar en inversion (temperaturökning med höjden) vilken avskiljer den mycket fuktiga luften vid marken från varm och torr luft i ögats övre delar. Temperaturen inuti ögat är högre än i omgivningen och de största temperaturskillnaderna (10-15 grader) mellan ögat och dess omgivning återfinns vanligen på 250- 300 hPa-nivån vilket motsvarar ungefär 10 km höjd.

Tropiska cyklonen Isabel, 2003
Satellitbild som visar den tropiska cyklonen Isabel med sitt karakteristiska öga, Atlanten i september 2003.
Foto NASA Förstora Bild

Källa:

Willoughby, H. E, 1998; Tropical cyclone eye thermodynamics, Monthly Weather Review, Vol. 126, pp. 3053-3067.