Lapplands klimat

Lapplands yta utgör hela en fjärdedel av Sveriges. Lappland är dessutom det landskap som har de största höjdskillnaderna; lägsta punkten ligger bara 45 m ö h, medan högsta punkten, tillika Sveriges högsta punkt, Kebnekaises sydtopp, ligger omkring 2 100 m ö h. Mot denna bakgrund är det knappast förvånande att klimatet uppvisar stora geografiska variationer och delvis är mycket extremt.

 

Kallast, blötast och torrast i Sverige

Månadsmedeltemperaturen i januari varierar från -17° i en del riktigt kalla dalgångar i landskapets norra del till -10° i vissa gynnade höjdlägen i dess södra del.
 
I juli varierar den i bebodda delar från 10° i delar av fjällen till nästan 15° i Piteälvens och Luleälvens dalgångar vid gränsen till Norrbotten.

I de högre delarna av fjällen är den betydligt lägre eller ner till ca 0° i de högsta delarna av Sarek och Kebnekaisemassivet. Det betyder att det i juli är lika varmt (eller kallt) på Kebnekaises sydtopp som det är i januari-februari på Måkläppen vid Falsterbo! I inget annat landskap varierar därmed julimedeltemperaturen så mycket som i Lappland.

Där finns också såväl landets torraste som nederbördsrikaste områden med en årsnederbörd som varierar från 300 mm i Abiskoområdet till 2 000 mm i vissa delar av Sulitelma och Sarek.

Nordiskt köldrekord

Den högsta temperatur som uppmätts i Lappland är 34.5° i Gällivare den 8 juli 1927 och i Jokkmokk den 17 juli 1945. Den lägsta temperatur som uppmätts på en meteorologisk station inte bara i Lappland utan i Sverige och t o m Norden är -52.6° i Vuoggatjålme nordväst om Arjeplog den 2 februari 1966, under den verkliga vargavintern i landets norra hälft.

Ungefär -53° uppmättes också på en privat, men i efterhand kontrollerad, termometer i Malgovik väster om Vilhelmina på Luciamorgonen den 13 december 1941.

Förutom köldrekordet för februari har Vuoggatjålme också de svenska köldrekorden för januari och mars med -49.0° på nyårsdagen 1951 respektive -45.8° den 4 mars 1971.

Januarirekordet delas med ännu en Lapplandsstation nämligen Karesuando, där det var lika kallt den 27 januari 1999. Karesuando har dessutom köldrekordet för april med -36.5° den 6 april 1916.

Lappland har också köldrekordet för juni med -12.9° uppe på Vassitjåkko (1 372 m ö h) den 2 juni 1907. Nere i Vassijaure (nuvarande Katterjåkk) var det då -9.8°, som är junirekord för bebodda trakter.

Slutligen har Lappland även köldrekorden för augusti med -8.5° i Nikkaluokta den 31 augusti 1959, november med  43.0° i Vittangi den 24, 25 och 26 november 1890 samt december med -48.9° i Hemavan den 30 december 1978.

Den lägsta månadsmedeltemperatur som noterats i Sverige är -27.2° i Vittangi under februari 1985, en verkligt imponerande siffra. Stora delar av Sydsveriges kustområden har över huvud taget aldrig noterat så låg temperatur under mer än 100 års mätningar.

Stor vinternederbörd i fjällen

De allra västligaste fjälltrakterna i Jämtland och Lappland får mycket stora nederbördsmängder under vintern, medan övriga delar av landet får mest nederbörd från högsommaren till hösten.

Detta avspeglas i de största nederbördsmängderna i Lappland vilka dels utgörs av vintervärden från gränstrakterna mot Norge, dels av sommarvärden från skogslandet.

Den största dygnsmängden, tillika svenskt decemberrekord, är sålunda 122 mm uppmätt i Riksgränsen den 14 december 1909 och den största i mer modern tid 119 mm i Tjåmotis väster om Jokkmokk den 7 augusti 1967.

Om vi i stället för mängder under fixa nederbördsdygn mellan klockan 07 och 07 tittar på stora 24-timmarsmängder oavsett tid på dygnet är det en mängd på uppskattningsvis 150 mm i Ulvoberg 3 mil nordost om Vilhelmina den 24 juli 1957 som är värst.

Förutom för december innehar Lapplandsfjällen de svenska dygnsrekorden även för januari till mars enligt följande: januari 104 mm i Katterjåkk den 10 januari 2002, februari 85 mm i Joesjö väster om Tärnaby den 16 februari 1976 och mars 90 mm, även det i Joesjö den 19 mars 1966.

De största månadsmängderna i bebodda trakter uppmättes dels i Riksgränsen i januari 1911 med 395 mm, dels i Mjölkbäcken vid norska gränsen norr om Tärnaby i januari 1989 med 325 mm. Uppe på 1 834 m höjd över havet på Pårtetjåkko i Sarek uppmättes dock hela 404 mm nederbörd under juli 1915.

Svenska snö- och vindrekord

Det största snödjup som uppmätts vid en meteorologisk station i Sverige är 327 cm i Kopparåsen 2 mil öster om Riksgränsen den 28 februari 1926. Då fick tydligen observatören nog och flyttade från platsen, vilket antagligen var välbetänkt, eftersom snödjupet rimligen bör ha ökat ytterligare i mars.

På grund av de speciella terrängförhållanden som råder vid Kopparåsen hade dock säkerligen mycket av denna snö blåst ner från omgivande fjäll, varför det snödjup på 265 cm som uppmättes i Katterjåkk den 13 mars 1993 är ett mer realistiskt rekordvärde för Lappland.

Genom mätningar som glaciologer regelbundet utför vet vi dock att betydligt större snödjup har förekommit på glaciärer i Kebnekaisemassivet.
Som exempel på ett mycket märkligt snöfall utanför fjällområdet kan nämnas ett som drabbade det höglänta området mellan Vilhelmina och Lycksele så sent på säsongen som den 2-4 juni 1932.

I Ulvoberg sveptesdet vackra försommarlandskapet i ett metertjockt nysnötäcke med drivor på upp till 210 cm. Vädret i fjällen kan många gånger vara ytterst extremt, vilket inte minst vindobservationerna vittnar om.

Den högsta tiominutersmedelvind som uppmätts i Sverige är 47 m/s uppe på en fjälltopp 1 037 m ö h vid Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen den 16 november 2013.
Möjligen överträffades dock denna notering under en orkan på Pårtetjåkko den 14 februari 1917 då vindhastigheten uppskattades till 50 m/s sedan vindmätaren blåst sönder.

Vid detta tillfälle hängde de båda observatörernas liv på en skör tråd.
Utmärkande för vindarna i vissa fjälldalar är deras extrema byighet.
Vid glaciologernas forskningsstation Tarfala i Kebnekaisemassivet uppmättes sålunda smått otroliga 81 m/s i en kortvarig vindstöt den 20 december 1992.

Även i bebodda trakter av Lappland kan det blåsa ordentligt.
Vid Kiruna flygplats noterades exempelvis 23 m/s i medelvind och 39 m/s i byarna den 2 december 1989 och i Nikkaluokta 28 respektive 40 m/s den 17 december 1997.

I blåshålet Stora Sjöfallet förekom dessutom medelvindar på 38 m/s den 16 februari och den 5 december 2003 samt den 8 mars 2014.