Koppling till telegrafen
Före telegrafens och telefonens ibruktagande var det så gott som omöjligt att nå fram till de behövande med varningar i tid. Vid sekelskiftet 1900 var det vanligt med kvinnliga tjänstemän vid post-, telegrafist- och telefonistationer runt om i landet.
Då framför allt telegraf- och telefonstationer var utmärkta platser för snabb vidarebefordran av prognoser och varningar, förekom att kvinnor på så sätt även fick befattning inom den statliga väderlekstjänsten.
Olika stationer
I arkiv SMHA återfinns en liggare över stormvarningsstationer 1925-1942 (D IV c:1). Här finns uppgifter om respektive stations föreståndare, dennes titel, postadress, löneuppgifter samt eventuella tillkommande telefonavgifter och markhyror. Ytterligare uppgifter om stormvarningsstationernas beskaffenhet kan erhållas genom volym F IV c:1.
..
Stormvarningsstationerna var i allmänhet utrustade med anslagstavla (där de mottagna varningstelegrammen uppsattes), signalmast (vari hissades olika symboler beroende av vilket väder som förväntades) samt, i fall stationen även hade observatörsstatus, vindmätare. Dessa senare stationer var extra intressanta gällande vindstyrkeförhållanden, dvs hur prognoserna överensstämde med verkligheten.
Stormvarningstelegram utgick från SMHA då minst kuling kunde förväntas.
Tretton kvinnor 1925
Av de 110 stationsföreståndarna vid stormvarningsstationer som upptas 1925, har 23 titlar vilka hänvisar på arbete vid telefon- eller telegrafanstalt. Tretton av dessa var kvinnor företrädesvis stationerade på västkusten. Den nordligaste "kvinnostationen" på ostkusten var i Figeholm, norr om Oskarshamn.
Någon löneskillnad mellan manliga stationsföreståndare och kvinnliga kan inte påvisas. Lön utgick efter prestation. Dock fanns det 1925 inga kvinnor vilka hade ansvar för signalmast eller vindmätare, varför de tretton kvinnorna av den anledningen tillhörde de lägst arvoderade
Vidskepliga schartauaner
Telefonist Anna Johansson vid Mollösunds station (Bohuslän) hade på 1920-talet uppenbarliga problem med vissa av ortsbefolkningen i det att anslagstavlan titt som tätt förstördes.
Stationen inspekterades av J W Sandström i juli 1924. Hans rapport lyder: "Anslagstavlans glas slås alltid sönder samma afton nytt glas isatts av de fanatiska och vidskepliga schartauanerna, varför föreskrevs att stormvarningstelegrammen skulle anslås på insidan av poststationens fönster." (F VI b:1)
Någon förklaring ges inte om varför stormvarningstelegrammen retade upp Schartaus anhängare till att utföra dylika nidingsdåd. Kanske hade det att göra med förutsägelserna som sådana, dvs att SMHA jämställde sig med självaste Gud Fader i kunskap och insikt om framtiden?
Tre signalerande kvinnor
1938 finns det åtminstone tre stormvarningsstationer med kvinnlig föreståndare, som hade ansvar för signalmaster: Grebbestad, Kivik och Aspö.
I Grebbestad efterträdde fru Maria Thorvald sin make järnhandlare E Thorvald som stationsföreståndare 1934. Fru Thorvald innehade sysslan t o m 1941.
I Kivik hette stationsföreståndaren Anna Wendel åren 1937-november 1942, då hon dog. Fröken Anna Wendel avlöstes då av fru Elna Wendel. Före 1937 var det f d sjökaptenen Gustaf Wendel som skötte signalmasten. Således ett av de många exempel på hela familjers engagemang och ansvarskänsla gällande meteorologiska uppdrag i statens tjänst.
På Aspö, slutligen, avlöste fröken Maja Lindeblad den 1 oktober 1930 sin far(?), förre mästerlotsen Adolf Lindeblad. Detta är det äldsta belägg vi känner till om kvinnlig stormvarningsföreståndare med ansvar för signalmast.
Dock skall i detta sammanhang måhända inte avlöningslistans namn tas som intäkt på vem som de facto hissade signalerna. I praktiken kan det ha varit många döttrar och fruar som tid till annan ansvarat för att signalmasternas budskap motsvarade stormvarningstelegrammens uppgifter. En brasklapp är ju också att fullständiga listor över stationsföreståndare saknas fram till och med 1924
Signaleringsrapporter
Månadsvis hade stormvarningsstationerna att till SMHA insända "Rapport över stormvarningssignalering". I arkivet har enbart rapporter från en enda månad återfunnits; oktober 1938 (D V o).
De förtryckta blanketterna innehåller kolumner för telegrammens uppsättande och nedtagande, liksom i förekommande fall signalernas hissande, nedtagande samt utformning. Som synes av bifogade exempel över rapport upprättad av Maria Thorvald, varnades det för tolv kulingdagar och tre stormdagar i Grebbestad under oktober 1938.
Referens
Ur arkiv SMHA, serier D IV c, D V o, F IV c och F VI b