Kan man skapa väder?

I flera hundra år har människan försökt ta fram metoder för att kontrollera vädret, men än idag finns inga säkra vetenskapliga metoder för att till exempel skapa regn eller förhindra oväder.

Under förutsättning att det finns ett tillräckligt vattenrikt moln, kan man få regn att börja falla genom att spruta något lämpligt salt, oftast silverjodid, på molnet. Denna "besprutning" kan antingen ske från flygplan eller genom beskjutning från marken.

Hur mycket regn denna metod kan ge är dock ganska osäkert, eftersom molnet kanske ändå skulle ha gett nederbörd, och kanske till och med mer än den insatta åtgärden åstadkom.

Det har gjorts en del försök att tillverka regn i till exempel Israel och Australien. Men då det är en mycket dyrbar process i förhållande till hur mycket regn man kan framställa, har verksamheten inte fått någon större omfattning.

För att starta nederbördsutfällningen brukar man strö ut antingen silverjodid eller kolsyresnö över molnen från flygplan. Ibland beskjuts molnen med dessa ämnen från marken med hjälp av kanoner.

Silverjodid och kolsyresnö får molndropparna att frysa till och samlas till snöflingor som sakta faller mot marken. Längre ner smälter de till droppar.

Amerikanska försök på 1800-talet

Människans ambitioner att kunna kontrollera vädret går långt tillbaka i tiden. Redan på 1840-talet undersökte den amerikanske meteorologen James P Espy hur hettan från avsiktligt anlagda skogsbränder kunde skapa eller förstärka regnmoln.

Espy blev parodierad i en damtidning där en framtida "regnkung" tvingades emigrera till Kina sedan han med sin förmåga att påverka vädret gjort sig ovän med olika intressegrupper. Sensmoralen var att det naturliga vädrets växlingar möter vi med mer klagan än ilska, medan det är tvärtom med människoskapat väder.

Under amerikanska inbördeskriget på 1860-talet tyckte sig en del militärer märka att efter större drabbningar, då luften fyllts av rök och damm, föll regn inom några dagar. Skeptiker påpekade då att fältherrarna föredrog att kämpa under bra väder och att dåligt väder följde några dagar senare av helt naturliga skäl.

Efter andra världskriget

Regnmakeriet nådde sin största popularitet efter andra världskriget, då forskare upptäckte att underkylda molndroppar kunde omvandlas till iskristaller när man tillförde ett kylande ämne som torris eller ett ämne vars kristallstruktur liknar is såsom silverjodid.

Man kom senare på att istället använda fuktabsorberande ämnen t.ex. koksalt och ammoniumnitrat i moln med en temperatur över noll grader.

I båda fallen medför det tillsatta ämnet att antalet molndroppar eller iskristaller i skur- och åskmolnet ökar och därmed också sannolikheten för att de övergår i regndroppar. En förutsättning för att det ska fungera är dock att molnet är tillräckligt vattenrikt.

Problem med molnsådd är dels att bevisa att det regn som faller inte skulle ha gjort så utan mänsklig påverkan, dels att få detta regn att falla på önskad plats och tid. Det senare kräver större insatser eftersom det då gäller att också påverka lufthavets strömning.

Vid ett möte med Amerikanska Meteorologiska Sällskapet i april 1953 återgavs spekulationer från president Eisenhowers meteorologiska rådgivare, Howard Orville, om möjligheter att kontrollera vädret över Sovjetunionen genom att antingen öka nederbörden och då försvåra militära förflyttningar eller att få regnet att falla någon annanstans och därmed förorsaka missväxt. Ryssarna kunde inte hämnas, konstaterades belåtet, då vädret oftast kommer från väster.

Senare forskning

I en rapport från National Academy of Sciences (USA) 2003 kom man fram till att det fortfarande efter mer än 30 års forskning inte fanns några övertygande vetenskapliga bevis på hur effektiv den avsiktliga påverkan på vädret är.

Forskningen har också minskat sedan slutet av 1970-talet. Man konstaterade dock att många vädermodifieringsprogram pågår i världen, speciellt i områden där man lider av vattenbrist eller ofta utsätts för hagelskador.

Många meteorologiska institut har spenderat stora ekonomiska resurser för att antingen framkalla regn eller hindra hagel från att bildas. Exempelvis använde ryska forskare molnsådd som en åtgärd för att förhindra radioaktivt regn från Tjernobyl att nå fram till Moskva 1986.

Molnsådd vid OS i Peking 2008

Även myndigheterna i Kina har arbetat med försök att påverka vädret i ca 50 år. Där finns också ett forskningsinstitut som fokuserar på molnfysik och väderpåverkan.

För att slippa regn under OS-invigningen i Peking 2008 lär man ha skjutit upp totalt ett tusental raketer från 21 platser i staden. Det var den största operationen för att skingra regn som hittills har utförts i Kina. Det lär ha gått till så att man besköt moln som låg tillräckligt långt borta för att molnen skulle avge sitt regn innan de kom fram.

För närliggande regnmoln hade kinesiska forskare arbetat fram en ny metod som skulle fördröja nederbörden genom att förminska dropparnas storlek. Denna metod användes dock troligen inte vid ceremonin.