Hur mäts blixtnedslag?

För att registrera blixtnedslag vid åskväder använder SMHI ett blixtlokaliseringssystem. Blixtinformationen används i prognosarbetet och kan sampresenteras med till exempel radar- och satellitinformation.

Karta över blixtsensorer i Norden.
Karta över blixtsensorer i Norden.
Förstora Bild

Det finns ett internationellt nät av blixtlokaliseringsstationer, bland annat nio stycken i Sverige. Det är ett slags antenner som känner av de elektro-magnetiska pulser som uppstår när en blixturladdning sker. Genom att mäta tidsskillnader med vilka pulsen når respektive station kan man bestämma läget av en blixt med en noggrannhet på mindre än 500 meter. Det ingår också ett ”krysspejl”-system med loopantenner för att få riktningen till urladdningen.

Vårt blixtlokaliseringssystem ger bland annat information om blixtens signalstyrka (ampere), polaritet (negativ eller positiv blixt) och tidpunkt för urladdningen. Systemet registrerar blixtnedslag mot mark, men kan också registrera blixtar mellan molnen.

Att man kan registrera blixtar beror på den kraftiga elektromagnetiska strålningen som alstras i samband med blixturladdningar. I Sverige finns nio sensorer, jämnt utspridda över landet, samt en central beräkningsserver hos SMHI i Norrköping. Dessutom är systemet ihopkopplat med liknande system i Norge, Finland, Tyskland, Danmark och några i Polen, som gör att ett 40-tal sensorer finns tillgängliga.

Informationen från blixtlokaliseringssystemet är mycket viktig för SMHIs prognostjänst, när man ska bedöma risken för åska de närmaste timmarna. När sannolikheten för kraftig åska (500 nedslag i timmen inom 1000 km²) i prognosen överstiger 50 procent utfärdas en varning till allmänheten.