Gotlands klimat

Gotland - Sveriges största ö - uppvisar tydliga klimatskillnader mellan kust och inland.

Medeltemperaturen under den kallaste månaden, februari, varierar exempelvis från strax under -1° vid kusten till nära -2.5° i mitten av ön.

I juli är skillnaderna betydligt mindre och medeltemperaturen är då ca 16° på hela ön. Eftermiddagstemperaturerna är dock sommartid ett par grader högre och nattemperaturerna ett par grader lägre i de centrala delarna av ön än vid kusten.

Den uppmätta årsnederbörden varierar från något under 500 mm vid kusten till lite drygt 600 mm i öns inre. Delvis beror dock skillnaderna på kuststationernas mer utsatta läge och därmed större vindförluster; mer nederbörd blåser helt enkelt förbi mätarna vid kusten.

Kontintentalt inre

Det inre av Gotland uppvisar ganska tydliga kontinentala drag. Såväl öns högsta som lägsta temperatur har sålunda uppmätts i Buttle nära öns mitt. Varmast var det den 8 augusti 1975 med 35.2° och kallast den 9 februari 1966 med -32.8°.

Det sistnämnda datumet är lite överraskande, eftersom köldrekorden noterades under januaridagarna 1942 på de flesta håll i Sydsverige, medan det var ännu kallare i början av februari 1966 längre norrut men alltså även på Gotland.

Skyfall och snöstormar

Det häftigaste regn som drabbat Gotland i modern tid inträffade den 2 september 1913. Den södra delen av ön dränktes då i ett veritabelt skyfall som gav hela 141 mm i Hemse, tillika den största septembermängden någonsin i Sverige.

Öns största månadsmängd noterades även den i Hemse, som fick 219 mm i augusti 1994. Att mäta snödjup är inte alltid så lätt på en vindutsatt ö, men med denna reservation så är rekordet 112 cm i Herrvik den 31 januari 1987.

Den kanske värsta snöstorm som drabbat Sverige slog till mot landets sydöstra delar den 29 januari 1850 ("Yrväderstisdagen"), och skördade många offer även på Gotland. Om den och andra oväder kan man läsa i Hartmut Pauldrachs bok "Väder, död och pina på Gotland före 1860".

Stormar

Den högsta medelvind som rapporterats från en gotländsk station är 32 m/s på Gotska Sandön den 1 november 1969, ett klassiskt ovädersdygn längs stora delar av ostkusten.

Det är dock troligt att det blåste ungefär lika mycket, åtminstone på södra Gotland, såväl den 17 oktober 1967 som den 22 september 1969, men tyvärr var inga stationer på huvudön utrustade med vindmätare vid dessa tillfällen.

Den mest förödande stormen och för övrigt den största väderkatastrofen i historisk tid på nuvarande svenskt område inträffade emellertid den 29 juli 1566, då en dansk flotta utanför Visby gick under med man och allt.

Man har uppskattat antalet omkomna till närmast ofattbara 4 000 - 8 000. Att det mitt i sommaren skulle ha blåst lika hårt som under 1960-talets värsta höststormar är dock inte troligt.

Soligast i Sverige?

Att avgöra var i Sverige man har mest sol är inte helt lätt. I Sveriges Nationalatlas, bandet Klimat, sjöar och vattendrag har man bedömt att det är flest soltimmar, över 1900 per år, på södra Bottenhavet och på Östersjön.
 
Där någonstans har vi soldyrkarnas paradis, men närmare än så kommer vi nog inte svaret på frågan. Att någon av småöarna runt Gotland måste ligga väl till för en tätposition står dock helt klart.