Ger en kall vinter en varm sommar?

På SMHI har det hänt att vi fått in funderingar om möjligheten att göra prognoser på temperaturen under sommarhalvåret med hjälp av hur högvinterns temperatur har varit. Vi tog på oss att undersöka förhållandena.

Enligt en del privata observationer ska de flesta kalla högvintrar följas av sommarhalvår med under normal temperatur, och de flesta milda högvintrar av över normal temperatur under april-september.

Meteorologerna på SMHI undersökte i mitten av 90-talet därför, med hjälp av data från ett antal stationer, förhållandena mellan dels högvintern och sommarhalvåret, dels våren och sommaren, och dels vintern och sommaren.

I det sista fallet är sambanden så svaga att man i princip kan utesluta möjligheten att göra en tillförlitlig prognos på sommarens temperatur när man befinner sig i månadsskiftet februari-mars, åtminstone med enkel statistisk metodik.

Inte så överraskande finns dock ett tämligen tydligt samband mellan vår- och sommartemperaturer, som ju gränsar till varandra.

Då återstår att jämföra värdena från den ursprungliga idén, att utnyttja högvintern för sommarhalvårsprognoser, och ganska överraskande finner man värden som bara är något lägre än i fallet vår-sommar.

Ett annat exempel

Ett sätt att mer handfast visa hur sambandet mellan högvinter och sommarhalvår ser ut är att undersöka sommarhalvårstemperaturen efter riktigt kalla respektiva milda högvintrar.

Det visar sig då att sommarhalvårstemperaturen i Stockholm i genomsnitt varit 1,2 grader lägre efter de 10% kallaste vintrarna än efter de 10% varmaste. Förvisso en högst påtaglig skillnad när det gäller halvårsmedelvärden.

Förklaringen

Hur kan det då förhålla sig såhär? Först ska vi notera att det till stor del är april månad som är korrelerad mot högvintern.

Det beror antagligen på att om vi haft en rejäl vinter så har snön kunnat ackumuleras, tjälen har krupit djupt ner och havsvattnet i omgivande hav har kylts ner ordentligt. Det är då lätt hänt att vintern blir utdragen och våren försenad.

Ett tjockt snötäcke har en större chans än vanligt att klara sig kvar in i april och mer kyla än vanligt finns lagrad i mark och vatten. Detta märks i statistiken som ett överraskande tydligt samband, särskilt i östra Sveriges kusttrakter.

Vi såg ju som sagt även att om vi jämförde vinter med sommar blev det inte mycket kvar av sambandet.

En möjlig prognos

De undersökta sambanden kan användas för prognoser, till exempel genom att utnyttja teorin för tvådimensionella normalfördelningar.

Om vi säger att högvinterns medeltemperatur på tex. norra Öland hamnat på 2.0ºC (mot normalt -0.6º) så blir sannolikheten att få ett sommarhalvår med minst 13ºC (normalt 12.1º) som medeltemperatur 27 % mot i genomsnitt 16 %.

Om detta är en användbar nyansskillnad återstår för läsaren att bedöma. Vi kan dock åter påpeka att det främst är början på sommarhalvåret (våren) som vi drar nytta av denna typ av prognos.

Felkällor

Det finns förstås en del osäkerheter vid sådana här analyser. Man kan till exempel få optimistiskt höga korrelationer om det råder allmänna förändringar i klimatet på lång tidsskala.

Vidare är det inte bra om dataserien är inhomogen. Exempelvis får man lite för höga korrelationer om Stockholms data analyseras utan korrektioner jämfört med att göra en reduktion för senare tids urbana uppvärmning.

Slutligen får man förstås lite (ibland mycket) annorlunda resultat om en serie till exempel delas i två lika delar och analyseras var för sig.

Väletablerad myt

Att riktigt kalla vintrar följs av riktigt varma somrar och tvärtom är en djupt rotad men inte desto mindre felaktig uppfattning bland många.

Något sådant samband kan inte statistiskt bevisas utan uppfattningen bygger antagligen på ett fåtal, men tydliga fall under någorlunda sen tid, om det alls grundar sig på faktiska förhållanden. Som "motbevis" ska nämnas att det finns ungefär lika många tydliga exempel på det rakt motsatta förhållandet.

Stockholms mer än 200-åriga serie antyder i stället, liksom andra svenska stationer, ett svagt positivt samband mellan vinter och sommar. Alltså kall vinter - kylig sommar, mild vinter - varm sommar. Men sambanden är så svaga att de knappast lämpar sig för prognosverksamhet.