Cumulus - stackmoln

De vita, oförargliga molntussar som ofta uppstår på en vackert blå sommarhimmel brukar i vardagligt tal kallas stackmoln eller vackert-vädersmoln.

Lätta stackmoln som är typiska för sommaren
Foto L-G Nilsson/Skylight

Cumulus (stackmoln) bildas ofta under vår och sommar då marken värms av solen mer än luften. Detta medför att luften närmast marken blir varmare än ovanför liggande luftlager och därmed börjar stiga. Detta kallas konvektion (som helt enkelt betyder vertikalrörelse).

På sin väg upp genom atmosfären avkyls den stigande luften i och med att den expanderar i den allt tunnare luften. Stigningen avbryts då luften kommer upp till ett skikt som har samma temperatur som den stigande luften har.
 
Ofta beskrivs denna process som om den stigande luften är i form av små paket eller bubblor. Om luftbubblan på sin färd uppåt avkylts så mycket att kondensation inträffar bildas molndroppar och ett moln blir synligt.

Den uppåtgående luftströmmen kompenseras av samtidig nedsjunkande luft i omgivningarna. Den nedsjunkande luften värms och blir relativt torr och det blir därför luckor i molntäcket. Hela himlen blir alltså inte täckt av denna typ av moln.

Stabilt och instabilt skiktad atmosfär

Hur högt luftpaketet når innan kondensationen inträffar beror på temperaturen, på luftfuktigheten i paketet och hur mycket paketet späds ut av den omgivande luften. I allmänhet bildas stackmoln (Cumulus) på en höjd mellan 500 och 1500 m.

Luftskikt där temperaturen ökar med höjden kallas stabila, eller inversion. Den stigande luftbubblan har svårt att passera en inversion. I högtryckssituationer är atmosfären stabilt skiktad en bit upp och stackmolnen blir därför tunna med platt översida.

Skulle atmosfären däremot vara instabilt skiktad är det lättare för luftpaketen att färdas till höga höjder och det kan bildas upptornande stackmoln (Cumulus congestus) och slutligen bymoln (Cumulonimbus).

Med instabil skiktning menas att temperaturen minskar med mer än 10°C för varje km uppåt i atmosfären. I instabil atmosfär underlättas de vertikala rörelserna i luften.

Tydlig dygnsrytm

Stackmolnen är typiska för våren och sommaren. De har också en markant dygnsrytm.

Många sommarmorgnar börjar med en molnfri himmel. Detta eftersom det ofta dröjer ett tag innan solen hunnit värma marken så mycket att de uppåtstigande luftbubblorna når kondensationsnivån.

Men efterhand bildas små stackmoln (Cumulus humilis). Under dagen kan de växa till måttligt upptornade stackmoln (Cumulus mediocris) och mot eftermiddagen till kraftigt upptornade stackmoln (Cumulus congestus) eller till bymoln (Cumulonimbus). 

På kvällen, när den drivande energin från solen upphör, dunstar stackmolnen ofta snart bort.

Humilis, mediocris och congestus

Meteorologerna har alltså satt namn på stackmolnens olika tillväxtstadier. Små platta Cumulus har tillnamnet humilis och lite mer upptornade benämns mediocris.

När de blir kilometerhöga kallas de Cumulus congestus vilket kan hända framåt eftermiddagen. Dessa kan fortsätta att utvecklas till bymoln, Cumulonimbus.

Ser man ett enskilt solbelyst Cumulus congestus slås man av dess blomkålsliknande och lysande vita former. Från dessa faller ibland regn. På håll kan man då se regnet i form av fallstrimmor under molnet.

Upptornade stackmoln som växer och blir större.
Cumulus congestus - upptornade stackmoln.
Foto L-G Nilsson/Skylight
Förstora bild
Sidansvarig Kundtjänst
Skicka e-post till Kundtjänst
Stäng
Skicka e-post Du kommer att skicka ett e-postmeddelande till Kundtjänst.




Artikel senast uppdaterad 27 augusti 2013
Skriv ut
Tipsa
Stäng
Tipsa en vän





*Obligatoriskt fält