Bakgrund till UV-index

I början av 1980-talet oroades SSI (Statens Strålskyddsinstitut, numera Strålsäkerhetsmyndigheten) av den snabba ökningen av hudcancer i Sverige. För att bättre förstå sambandet mellan den naturliga UV-strålningen och hudcancerfrekvensen initierade SSI ett mätprogram vid SMHI.

UV-mätningarna inleddes 1983 och avslutades med en rapport 1986. Denna innehöll en enklare kartering av den skadliga UV-strålningens genomsnittliga geografiska fördelning över Sverige för olika månader. Även mängden strålning för klara dagar och dess variation över året presenterades.

I slutet av 1980-talet återkom intresset för UV-strålningen, men nu var anledningen främst minskningen av det stratosfäriska ozonet. Notera att ökningen av hudcancerfrekvensen skedde före förtunningen av ozonskiktet.

Med undantag av den dramatiska reduktionen av ozonskiktet över Antarktis  har minskningarna på andra platser varit mer moderata ända till och med 1991.

Därefter har det under vissa år förekommit mycket kraftiga förtunningar även på norra halvklotets högre breddgrader, något som aldrig tidigare har observerats.

Hur skulle infon presenteras?

Speciellt uppmärksammades förtunningarna under vårarna 1992 och 1993 av media i Sverige. Allmänheten blev oroad och kontaktade myndigheterna under flera månader.

Det framgick med all tydlighet att det saknades information. SSI och SMHI diskuterade vad som kunde vara relevant information och hur den skulle presenteras och distribueras.

En enkel och då redan tillgänglig information var tjockleken på ozonskiktet. Men denna variabel är inte helt relevant för bedömning av den potentiella skaderisken och måttenheten Dobson, som används för ozonskiktets tjocklek, är så gott som okänd för flertalet människor.

Ett alternativ skulle möjligen vara att presentera ozonskiktets avvikelse från det normala i procent. Emellertid säger inte heller detta speciellt mycket om UV-strålningen och därmed skaderisken eftersom den viktigaste faktorn, solhöjden, inte finns med.

Vi sökte ett mått som skulle kunna förstås av nästan envar och som skulle kunna relateras till något som var känt erfarenhetsmässigt.

Inspiration från Kanada

Det kanadensiska konceptet, introducerat i maj 1992, med ett UV-index såg tilltalande ut. Vid den tiden representerade det den skadliga UV-strålningen vid middagstid en klar dag på en skala 0-10.

Med detta som utgångspunkt utvecklades ett svenskt UV-index på en skala 0-100 och med andra smärre skillnader. Distributionen startade i juni 1993 och varade över sommaren.

Prognosvärdena av UV-index tas fram med hjälp av en modell som baserar sig på meteorologiska data och aktuella mätningar av ozonskiktets tjocklek. Klimatologiska värden kan tas fram för klar himmel för en godtycklig plats på jorden.

Detta senare användes regelbundet för att ta fram UV-index för typiska svenska resmål i utlandet såsom Alperna, Medelhavet och Kanarieöarna. Värdena för dessa områden presenterades tillsammans med värdena för de svenska orterna för att göra en jämförelse möjlig.

På våren 1994 gjordes en prognos inför varje veckoslut. Dessa prognoser gällde för klar himmel och för den yta riktad mot solen som erhöll maximal strålning (värsta fallet).

Speciellt vid snötäckt mark kan UV-strålningen bli tämligen hög även under våren. Under sommaren gjordes dagliga prognoser för både molnfria och eventuell förekomst av moln.

Standardisering

Internationellt hade nu intresset nått sådana proportioner att en standardisering var nödvändig. Flera olika varianter av UV-index och presentationer existerade och kunde verka förvillande på allmänheten.

Vid ett möte organiserat av WMO (World Meteorological Organization) i juli 1994 diskuterades och rekommenderades en harmonisering. Det har sedermera tagits beslut om att UV-informationen skall baseras på ett antal minimikriterier:

  • Utgångspunkten skall vara UV-index
  • Skadeverkan skall beskrivas av ett aktionsspektrum enligt CIE
  • Värdena skall åtminstone ges för molnfri himmel vid middagstid
  • Värdena skall ges på en skala med enheten 25 mWm-2

Det svenska UV-indexet ändrades enligt denna rekommendation med början under 1995.

De väsentligaste skillnaderna var övergången från skadeverkansspektrum enligt ACGIH-NOISH, WHO, IRPA/INIRC (beskriver en allmän skadeverkanseffekt) till det enligt CIE (beskriver UV- strålningens solbränneeffekt på huden) och att skalan ändras från 0-100 till ungefär 0 - 16+. För allmänheten märktes nog ändringen av skalan mest.

UV-index på webben

1997 lanserades UV-index i grafisk form, med en klickbar karta och kurvor över den skadliga UV-strålningen, en produkt som skulle leva kvar länge i samma form i den snabbt föränderliga IT-världen.