Ångermanlands klimat

Ingenstans i Sverige är kusten så bergig som i Ångermanland. Det är också det kustlandskap som sträcker sig längst in mot fjällvärlden med höjder på upp till 635 meter över havet längst i nordväst.

Den höga kusten påverkar klimatet

Den dramatiska terrängen i Höga Kustenområdet  mellan Härnösand och Örnsköldsvik sätter sina spår i klimatet. Delar av Ångermanlandskusten är sålunda den enda kuststräcka i Sverige där medeltemperaturen i juli inte riktigt når upp till 15° ens i lågt liggande områden, möjligen beroende på att havet utanför är ovanligt djupt.

Endast vid kusten längst i söder och i en del lågt liggande dalgångar når den något över 15°. Sommartid avtar medeltemperaturen åt nordväst till knappt 14° i juli, eller på de högsta höjderna endast ca 12°. I januari varierar medeltemperaturen från -6° i yttersta kustbandet till -12 à -13° i en del dalgångar i väster.

Den uppmätta årsnederbörden har ett markant maximum på de kustnära höjderna med upp till 800 mm på Skuleskogen söder om Örnsköldsvik. Detta område är tillsammans med höjdområdet sydväst om Hudiksvall det nederbördsrikaste i hela östra Sverige. Minst nederbörd får en del dalgångar i landskapets inre, bl a i Sollefteåtrakten, med 500 mm.

Svenska nederbördsrekord

Den högsta temperaturen i Ångermanland inträffade den 10 juli 1933, då Hoting hade 35.0°. Varmast i mer modern tid var det den 3 juli 1968. Då hade Sollefteå 33.7°, en tiondels grad högre än Bredbyn.

Kallast var det den 10 januari 1987, då Junsele rapporterade -45.8°. Den största dygnsnederbörden i landskapet, tillika svenskt junirekord, noterades den 18 juni 1908, då Härnösand dränktes av ett intensivt åskregn med hagel som gav hela 187 mm. Härnösand har också det svenska dygnsrekordet för april med 78 mm den 8 april 1959.

Den största mängden på senare år, 160 mm, föll i Rössjö västsydväst om Örnsköldsvik den 27 augusti 2001, under ett omfattande regn som orsakade stora skador främst i landskapets södra del.

Den största månadsnederbörden uppmättes i Granberget längst i nordväst i augusti 1921 med 345 mm. Mer uppseendeväckande är dock att Ullånger fick 324 mm i december 1966, vilket med råge är den största mängd som uppmätts i hela östra Sverige under en vintermånad.

Snökaos på 1960-talet

De smått otroliga nederbördsmängder som uppmättes vid Ångermanlandskusten i december 1966 medförde mycket omfattande elavbrott och svårigheter för trafiken, eftersom nederbörden huvudsakligen kom i form av blötsnö.
 
Snöfallen fortsatte även i januari 1967 och den 1 februari var det största snödjupet vid någon av våra stationer 190 cm i Degersjö 22 km norr om Ullånger, det största snödjup som rapporterats från en meteorologisk station utanför fjällområdet.
 
Man kan förmoda att man var ganska utled på snön vid det laget, eftersom man så sent som i slutet av mars och början av april vintern innan också haft ovanligt stora snödjup med som mest 174 cm i Ullånger den 30 mars och 173 cm i Kramfors den 1 april.

Snöförhållandena har för övrigt ofta varit svåra i östra Ångermanland, men det får räcka med dessa exempel från 1960-talet.

Vi kompletterar med ett snöfall som vad intensiteten beträffar torde vara ett av de värsta någonsin i Sverige. Det inträffade den 22 oktober 2002 och drabbade ett begränsat område med centrum – olägligt nog – nära Örnsköldsviks flygplats. Under några få timmar fick man då lokalt upp till 60 cm snö i samband med åska.