I vindrosorna nedan visas frekvensfördelningen av vindriktning på några platser i Sverige. Mätdatat i vindrosorna kommer från automatstationer, där tiominutersmedelvärden från varje timme mellan 1996 till 2012 har använts. Vindmätningarna har gjorts på standardhöjden 10 m över marken. De platser som har valts ut är platser som representerar vindklimatet i området bra.
Vindriktning
Sverige ligger i det så kallade västvindsbältet, vilket innebär att den vanligaste eller förhärskande vindriktningen för den ostörda vinden är västlig eller sydvästlig under året som helhet. På öar i havet utanför västkusten finns det inte så mycket som stör vinden, vilket gör att den vanligaste vindriktningen är just västlig eller sydvästlig vid stationer som Måseskär, Vinga och Hallands Väderö. Detta innebär emellertid inte att vindar från väst eller sydväst är vanligast förekommande varje år eller varje månad. Under exempelvis en kall vinter är det mycket vanligt med vindar från nord och nordost. Även under andra årstider förekommer långa perioder med andra vindriktningar än den förhärskande.
På den sydöstra sidan av Sverige är dock inte de västliga vindarna lika vanliga som på västkusten. Detta för att vinden ändrar riktning och blir mer sydvästlig. Anledningen till att vinden ändrar riktning är för att havet har en nord-sydlig utbredning. Vinden vrider sig längs havets utbredning för att det är lättare för den att blåsa över hav än över land, då det inte finns några berg eller vegetation som hindrar vinden över havet.
I inlandet styrs vindriktningen av topografin. I exempelvis Norrlands inland vrider vinden så att den ofta blåser längs med dalgångarna. De flesta dalgångarna har en nordvästlig – sydostlig riktning, vilket gör att vindriktningarna i Norrlands inland ofta blir nordvästliga eller sydostliga. Även i inlandet i övriga Sverige styrs vinden av omgivande topografi, vegetation och byggnation. Detta innebär således att den förhärskande vindriktningen på en viss plats kan vara en annan än västlig eller sydvästlig.
På ostkusten i Norrland är både syd till sydvästliga och nord till nordvästliga vindar vanliga. Den nord till nordvästliga vinden påverkas av dalgångarna, men eftersom dalgångarna blir flackare närmare kusten blir effekten svagare där. Längst i norr på ostkusten är dalgångarna mer nord-sydliga, vilket även ses på vindriktningen. De syd till sydvästliga vindarna kommer från det öppna havet. Anledningen till att inte östliga vindar är vanliga (fast där är öppet hav) är för att Sverige ligger i västvindsbältet, där västliga eller sydvästliga vindar dominerar.
Vindhastighet
Även vindhastigheten (på 10 m höjd) påverkas av byggnader, vegetation och topografi. Mätstationer som ligger utanför kustlinjen har betydligt högre vindhastighet än mätstationer som ligger innanför kustlinjen. Malmö och Falsterbo är exempel på detta. Mätstationen i Malmö ligger öster om staden (vid Jägersro, ca 1 mil innanför kustlinjen) och mätstationen i Falsterbo ligger vid kusten. I vindrosorna nedan jämförs vindmätningar som är gjorda på dessa platser. Medelvinden, vid mätstationerna, var 6,8 m/s i Falsterbo och 3,2 m/s i Malmö, under mätperioden mitten av 2009 till 2013. Alltså, mycket lägre medelvind i Malmö. Notera dock att vindriktningarna är väldigt lika för de båda platserna.
Vindriktning vid nederbörd
När det förekommer nederbörd kan de vanligaste vindriktningarna vara annorlunda jämfört med de vanligaste vindriktningarna vid alla väder. De dominerande vindriktningarna kan också skilja sig åt när det regnar eller när det snöar. Läs mer om vindriktningar när det förekommer nederbörd i artikeln "Vindriktning vid nederbörd".