Nukleär vinter

Kyla och mörker i en värld slagen i spillror efter ett kärnvapenkrig - det är ett scenario som forskarna räknat fram med hjälp av datormodeller.

Kärnvapenkrigets fasor i form av förfärande sprängkraft, tryck- och värmevågor och radioaktivitet har vi känt till sedan bomberna över Hiroshima och Nagasaki. De mera långsiktiga konsekvenserna av ett utbrett kärnvapenkrig började man dock inte forska ordentligt kring förrän i början av åttiotalet.

Speciellt gäller detta de kraftiga rubbningar av atmosfärens egenskaper som blir följden av de väldiga rökmoln som atombombstända bränder ger ifrån sig. Begreppet "atomvintern" myntades av astronomen Carl Sagan 1983.

Som namnet antyder skulle resultatet av ett kärnvapenkrig kunna blir en period av kraftigt stänkta temperaturer över de stora kontinenterna på norra halvklotet - på många platser minusgrader även om kriget bryter ut på sommaren.

De täta rökmolnen skulle göra att endast ca 1% av solljuset når ner till markytan, vi skulle med andra ord ha natt mitt på dagen i kanske flera veckor, eller till och med år.

Bränder skapar rökmoln

Ponera att ett krig skulle utbryta mellan världens supermakter och stora mängder atomvapen avfyras, där en del av dem riktas mot städer och andra träffar militära anläggningar.

Speciellt i städerna finns brännbara material som olja, plaster, asfalt och träinredningar som antänds av bombernas värmevåg. När olja och plast brinner så bildas väldiga mängder svart, sotig rök.

Röken från hundratals brinnande städer och skogsområden stiger uppåt i atmosfären. En del rökpartiklar faller till marken eller följer med regnet, molnet tvättas alltså ur. Men resten av röken värms upp av solstrålningen och lyfts uppåt i atmosfären till högre höjder samtidigt som den sprider sig över norra halvklotet.

Hur högt den når och därmed hur länge den blir kvar i atmosfären beror på årstiden. På sommaren kan röken stanna kvar i flera månader medan på vintern effekten blir mer kortlivad.

Stora temperatursänkningar

Svart, sothaltig rök har egenskapen att praktiskt taget helt utestänga solljuset från jordytan. Däremot är röken genomsläpplig för den värmestrålning jordytan alltid strålar ut. Det betyder att jordytan skulle bli kallare och kallare genom bristen på solvärme.

Avkylningen skulle inom en vecka kunna uppgå till mellan 15 och 35 grader Celcius i de inre delarna av Nordamerika och Eurasien. Det betyder vintertemperatur på många håll och snö mitt i sommaren.

Inträffar kärnvapenkriget å andra sidan på vintern så står solen redan lågt på himlen och en ytterligare avskärmning av solljus får inte så stor effekt. Naturen har dessutom redan ställt in sig på vinter. Det innebär att den största effekten på mänskligheten skulle ett kärnvapenkrig få under sommarhalvåret.

Svält att vänta

Det är lätt att förstå att nästan allt jordbruk skulle bli omöjligt efter ett kärnvapenkrig. Att otroligt många människor skulle dö av kärnvapen-explosionernas direkta effekter är en självklarhet, men det har uppskattats att kanske tio gånger så många skulle dö efteråt genom den livsmedelsbrist som skulle uppstå i några av jordens mest tätt befolkade områden.

Offren skördas också genom sammanbrottet i samhällets infrastruktur där vatten, värme och transporter skulle komma att saknas. Giftiga gaser skulle spridas från de omfattande bränderna och nederbörden försuras till ett pH omkring 3. Fotokemisk smog och ozon bildas när rökmolnen så småningom skingras.

Man kan konstatera att många icke-krigförande länder kommer att drabbas hårt av kärnvapenkrigets konsekvenser. Världen efter ett kärnvapenkrig kommer att befolkas av råttor och asätare som lättare tål kyla och mörker.

Osäker forskning

Detta är givetvis bara ett möjligt scenario, men de största osäkerheterna rör hur mycket rök som egentligen skulle bildas, och i vilken utsträckning denna skulle sprida sig och bli kvar i atmosfären.

Realistiska experiment är omöjliga, men man kan utgå från händelse-förloppet vid andra jättebränder. Även beräkningar av atmosfärens rörelse och strålningsförhållanden är behäftade med osäkerhet.

De flesta forskare menar dock att osäkerheten mest är en fråga om hur pass stor temperatursänkningen skulle komma att bli. Säkert är dock att inte nog resurser kan satsas på att förebygga att ett kärnvapenkrig bryter ut över huvud taget!